Natten är kall, det är inte mycket vatten i jåkken Suottasjåkåtj från glaciären. Vi passerar över Suottasvaratjah, går ner till Suottas-jåkkå. Vi har framför oss en vid utsikt mot sjön Suottas-jaure. Bortom sjön sticker Akka upp bortom Vartotjåkkå. Vi vadar Suottas-jåkkå strax efter Suottas-jaure, innan den har hunnit växa till. Framför oss har vi Kisuris. Suottas-jåkkå blir efterhand alltmer besvärlig att vada, framförallt efter sammanflödet med Niakjåkåtj från Ruotesvagge. Så långt går inte vi, vi sneddar på sluttningen av Vartotjåkkå in mot Sjuftjutisjauratj. En lätt vandring, med fina vyer över Suottas-jåkkå och mot Niak och Kisuris.

Vi håller höjden mot Sjuftjutisjauratj. Sjön ligger i en gryta, som man undviker. På sluttningen på sjöns östra sida är en stig, som inte är utsatt på kartan. På sluttningen är mindre bäckraviner, på något ställe tappar vi bort stigen, men hittar den snabbt igen. Efter sjön bär det utför, man passerar flera märkliga terassformationer, antagligen en rest från den senaste istiden. Nedanför den sista terassen är en bäck, vid vilken vi slår upp tältet. Vi njuter av vår middag utanför tältet. Vi känner oss iaktagna, och vi ser oss om. Bland fjällbjörkarna på andra sidan bäcken står en älg och studerar oss noga. Den skakar på huvudet, som om den tänker "dumma människor". Den vänder och ger sig av.