| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
| Dag1: 28 juil, Ritsem - Vuojatätno, 4 km | |
|
Det är sen eftermiddag, bussen svänger vänster ner till hamnen i
Ritsem. Vi har beslutat att inte stanna i Ritsem över natten utan ta
båten över till Änonjalme. Därifrån vandra de få kilometrarna tll bron
över Vuojatätno. Vi började vår resa klockan nio i går förmiddag, det
är nu fem på eftermiddagen. Vi känner oss rätt pigga och vädret är bra,
därav vårt beslut. Sjön Akkajaure är en reglerad sjö, därför är
stränderna kala. Detta syns i år verkligen i Änonjalme, vi får går en
bra bit på den torrlagda sjökanten. Båtbryggan löper på räls för att
följa vattenståndet. Änonjalme består av spridda hus, och används av
samerna på sommaren. På avstånd kan vi höra en hund skälla. Änonjalme är en av ändpunkterna på Padjelantaleden, i andra änden är Kvikkjokk. Man kan också fortsätta med båten till Vaisaluokta, alternativet till Änonjalme om man ska vandra Padjelantaleden. Vårt mål är Ruotesvagge i Sarek, och då är Änonjalme valet. Vandringen uppför slänten genom en gles fjällbjörkskog fram till Akkastugan är ganska tråkig. Vi tittar in i stugan och finner den tom. Det är den nog inte länge, passagerare på båten är på väg. Vi fortsätter. Stigen vindlar genom björkskog, som då och då öppnar sig med några våtmarker. På ett ställe hittar vi en plats med fin polarull med sitt vackra vita skägg. Det är en lättsam vandring, men slänten ner mot Vuojatätno är rätt stenig. Det är en mäktig flod. Vi stannar vid bron, och gär en bit uppströms och hittar en lämplig tältplats. På andra sidan vaktar Akka. Den långa färden har slutligen gjort oss trötta och vi somnar snart. |
Änonjalme Akka  |