| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
| Dag3: 30 juli, Sjnuftjutisjåkkå - Norra Ruotesvagge, 5 km | |
|
Efter att ha haft sovmorgon vandrar vi sakta nerför den lättvandrade
sluttningen mot platsen där Suottasjåkkå från Kukkesvagge möter
Niakjåkåtj från Ruotesvagge. Efter sammanflödet får jåkken namnet
Sjnuftjutisjåkkå, som försvinner mot väster för att rinna ut
Vuojatätno. Det är höga moln, i norr syns Akkas toppar. Framför oss har
vi Suottasjåkkå, som vi måste vada för att kunna fortsätta in i
Ruotesvagge. Vid kanten tvekar vi, den är strid och bred, men ser inte
så djup ut. Halvvägs blir den plötsligt djup, vi kravlar oss upp på en
stor flat sten där vi kan ta av oss för att kunna fortsätta. Niak, det
branta fjället mellan Kukkesvagge och Ruotesvagge, ser ut att
gapskratta åt oss. Såg ni inte att det var djupt?? Vi tar byxor och
stövlar i handen och fortsätter barfota. Vi är för lata för att packa
upp andra skor eller regnbyxor. Lite obehagligt är det, och vattnet är
kallt, men vi tar oss över välbehållna. När vi är i säkerhet på andra sidan, är det dags för kaffe. Fötterna behöver komma tillbaka till livet. När de ger klartecken och bekräftar kontakten med hjärnen fortsätter vi. Vi går på lättvandrade gräshedar.Detsamma gör ett antal renar, de ser det nog mer som ett middagsbord. Renar är normalt skygga, men inte dessa. De småspringer runt och med oss i en kilometer. De säger hejdå och kliver enkelt över Niakjåkåtj. Ett visslande ljud hörs. En fjällabb dyker mot oss upprepade gånger. Den får assistans av en till. Kanske har de sitt bo i närheten? Vi skyndar iväg. Fåglarna lämnar oss, nöjda med sin seger. När vi tycker att vi kommit tillräckligt långt bort bestämmer vi oss för att vi gått tillräckligt för i dag. Vi placerar vårt mobila hem vid bäcken från Niak. Mittemot tronar det ensamma fjället Kisuris. |
Sjnjuftjutisjåkkå Vadstället  |