Det blev inte mycket sömn under natten, detta på grund av det lutande
golvet. När vi ser ut på den nya dagen, så ser vi grå tunga moln som
hotar med regn. Det är fortfarande uppehåll när vi går nerför branten
till Kisurisrieppejåkåtj. Eftersom det är morgon och avsmältningen
varit mindre under natten så är det mindre vatten än i går kväll,
vilket gör det lätt att ta sig över och klättra uppför branten på andra
sidan. Vi tar en paus och sitter ner och ser ut över vyn med deltat som
bildas tillsammans med Spietjaujåkkå. Vi kan se hur regnet börjar falla
i söder, och hur det snabbt närmar sig oss. Fascinerande, ända tills
dess det träffar oss med full styrka. Snabbt på med regnställ. Vi
fortsätter ut på det flacka området norr om Kisuris, jåkken fortsätter
för sig själv i sin bäckravin. Vi har vinden bakifrån vilket gör regnet
mer uthärdligt.
Vi går vidare mot punkten där Spietjau- och Sjnuftjutisjåkkå möts.
Molnen är högt upp, vi skymtar Akka bakom regnridåerna. Om man varit
konstnär skulle man stannat upp och målat av scenen. Även i regn är
naturen vacker. Våra steg möter Padjelantaleden i skogen mellan broarna
över jåkkarna, och vi följer leden norrut. Någon kilometer norr om
Sjnuftjutisjåkkå finns en öppning i skogen. Vi har nu gått sex timmar i
regn, så vi accepterar platsen som vårt hem för natten. Vi och vår
utrustning är torr, regnställ- och skydd har fungerat. Marken är mjuk
och vi sover gott.
|
Spietjaujåkkå

|
|