Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag8: 4 augusti, Kisurisrieppejåkåtj - Padjelanteden, 8 km
Det blev inte mycket sömn under natten, detta på grund av det lutande golvet. När vi ser ut på den nya dagen, så ser vi grå tunga moln som hotar med regn. Det är fortfarande uppehåll när vi går nerför branten till Kisurisrieppejåkåtj. Eftersom det är morgon och avsmältningen varit mindre under natten så är det mindre vatten än i går kväll, vilket gör det lätt att ta sig över och klättra uppför branten på andra sidan. Vi tar en paus och sitter ner och ser ut över vyn med deltat som bildas tillsammans med Spietjaujåkkå. Vi kan se hur regnet börjar falla i söder, och hur det snabbt närmar sig oss. Fascinerande, ända tills dess det träffar oss med full styrka. Snabbt på med regnställ. Vi fortsätter ut på det flacka området norr om Kisuris, jåkken fortsätter för sig själv i sin bäckravin. Vi har vinden bakifrån vilket gör regnet mer uthärdligt.

Vi går vidare mot punkten där Spietjau- och Sjnuftjutisjåkkå möts. Molnen är högt upp, vi skymtar Akka bakom regnridåerna. Om man varit konstnär skulle man stannat upp och målat av scenen. Även i regn är naturen vacker. Våra steg möter Padjelantaleden i skogen mellan broarna över jåkkarna, och vi följer leden norrut. Någon kilometer norr om Sjnuftjutisjåkkå finns en öppning i skogen. Vi har nu gått sex timmar i regn, så vi accepterar platsen som vårt hem för natten. Vi och vår utrustning är torr, regnställ- och skydd har fungerat. Marken är mjuk och vi sover gott.
Spietjaujåkkå