Sierkavagge är en av de minst nämnda och kanske besökta dalgångarna i
Sarek, möjligen för att den mer tillhör det flacka Padjelanta än det
alpina Sarek, och därför "mindre" intressant. Jag tycker bra om dalen.
Den är bred, flack, och harmonisk. Vi sitter utanför tältet och
njuter av dalen och frukosten. I väster syns höjden Luouto (1187
m.ö.h.) inne i Padjelanta. Det är fortsatt lättvandrat. Vi går förbi
renvaktarstugan som på kartan ligger mitt i Sierkajåkkå, men inte i
verkligheten där den ligger på den norra sidan om jåkken. Jåkken brer
ut sig. Vid sammanflödet med en bäck från Skuollavalta vänder den
norrut och byter namn till Spietjaujåkkå. Här växer ett stort bestånd
av Kung Karls spira. På andra sidan är rengärden.
Vi följer jåkken när den vänder norrut. Höjden Spietjau dyker upp i
nordväst på andra sidan Spietjaujåkkå. Bäcken från Kisuris,
Kisurisrieppejåkåtj, möter Spietjaujåkkå i ett stort delta. Dit ner är
det en brant sluttning. Vi skjuter upp att vada den till i morgon, och
letar efter en plats att sätta upp tältet på. Det är lättare sagt än
gjort. Marken är visserligen gräsbevuxen, mjuk, och torr. Men det går
inte att hitta en plan fläck där vi är. Vi går tillbaka några hundra
meter och hittar en nårgorlunda plan yta, men det blir ändå det lutande
tältet i Sarek. En stark vind försöker lära tältet att flyga medan vi
försöker sätta upp det. Det blåser rejält. Vi tar ett kallt men skönt
bad i jåkken, det har inte varit lockande att klä av sig och bada
tidigare under vandringen. Den kraftiga vinden gör att vi lagar maten i
tältet. Under natten vaknar vi flera gånger av att vi hamnat i den
lägre liggande delen av tältet. Vinden avtar under natten.
|
Västra Sierkavagge

|
|