Vi följer våra fotspår norrut från i går, och korsar åter bäcken vid
vattensamlingarna. Vi håller riktning mot den jetliknande utbuktningen
från Kisuris, detta för att gå in i Sierkavagge. På vägen passerar vi
några breda och grunda bäckar från Låutak. Vädret är bättre än i går,
vi kan nästan se toppen av Kantberget på andra sidan Ruotesvagge. Niak,
utposten norrut, har en liten hatt på sig. Från mynningen av
Sierkavagge kan man se in i Niakvagge, den lilla dalgången söder om
Niak, där glaciären Niakjekna skymtar. Skulle vara intressant att någon
gång passera där.
Medan vi står och ser oss om bryter solen fram, vi njuter så länge den
behagar visa sig. Det dröjer inte länge innan den döljs igen.
Sierkavagge är inte den mest spektakulära dalen i Sarek, men trevlig.
Lättvandrad, med de mjuka kullarna i Låutak i söder och Kisuris
sydsluttning i norr. Det verkar relativt enkelt att gå upp på Kisuris
från Sierkavagge. Vi går på den norra sidan av dalen, vårt mål är att
runda Kisuris och fortsätta upp till broarna på Padjelantaleden. Vi
passerar den obetydliga sjön som är Sierkajåkkås ursprung. Jåkken
flyter västerut, på vägen växer den och kan nog vara ett besvärligt
hinder när det är mycket vatten. Halvvägs genom dalen hittar vi i en
fin tältplats vid jåkken. Dimman lägger sig, omfamnar oss. En magisk
kväll.
|
Östra Sierkavgge

|
|