Vi får en varm och solig dag, temperaturen går upp till över 20 grader varmt. Vi fortsätter med vår lätta klädsel. Vi går genom björkskog hela dagen, med bitvis mycket frodig undervegetaion. Stigen följer Tarraure fram till Tarrekaisestugan. Rallarrosen blommar. På andra sidan dalen syns fjället Staika. Stigen är bra, det är torrt i markerna, inga större nivåskillnader, vilket gör det extremt lättvandrat. Vi möter några strövandrare, vid Tarrekaisestugan är det fullt med folk. Det är ett stort sällskap med tyskar som vandrar Padjelantaleden för att njuta av fjällvärlden. Så sant, så sant. Det är en dag och värld att njuta av.  Efter stugan lämnar leden sjön och fortsätter uppe på sluttningen ovanför älven, som slingrar sig fram i våtmarkerna nere i dalgångens mitt. Vi får en fin vy över dalgången. Vi passerar en liten sjö. Skogen är inte så tät längre. Där stigen åter möter Tarraätno, cirka 1.5 km från Såmmarlappastugan, är en trevlig glänta invid älven. Tältet står snart på plats. Vid älvkanten är det tillräckligt djupt för att man ska kunna sänka sig ner för ett svalkande bad.