Min vän unnar sig en sovmorgon, själv kan jag inte sova
så länge. Vi kommer iväg vid elva. Det är mulet,
vi har en otrevlig snålblåst emot oss när vi går
uppför sluttningen öster om Slittavare och upp
till övre Slittavagge. Det är
lättgånget, lite upp och ner och spridda stenar. Vi passerar
övre Slittavagge, där vi lång bort ser renar på
ängarna vid några mindre sjöar.
Från passet mellan Ruonas och höjden 1138 har vi en fin
utsikt mot övre Ruonasvagge och fjället
Såmmartjåkkå. Vi går nerför sluttningen
till bäcken i Ruonasvagge. När vi går över
bäcken halkar jag på en hal sten och slår i skenbenet
i en sten. Inga större skador men det gör rejält ont.
Sluttningen upp mot Vallevagge ser stenig ut och vi misstänker att
det kan bli svårt att hitta en lika bra tältplats som
här, och mitt ben värker. Vi slår därför upp
tältet vid bäcken. Längre ner störtar bäcken
fram i en kanjon. Molnen sänker sig och döljer vägen upp
mot Vallevagge. Vårt val att slå läger tidigt
känns ännu mer rätt.
|