Dimman ligger tät mot Vallevagge. Med hjälp av kompassen trevar vi oss fram upp mot passet. Det är stenigt och aningen jobbigt i uppförslutet. Dimman lättar, mot Tjuoltavagge reser sig toppar över dimman längre ner i dalen. Det är en kuslig syn. I passet mot Vallevagge är det bara sten, men inte av blockmarkstyp. Dimman har nu lösts upp. Ett brett och långsträckt snöfält ligger i dalens sydsida, det är lättare att gå på den än på stenskravlet. Där snöfältet slutar tvingas vi ut i stenriket. Efterhand blir det mer växtlighet på marken, men istället blir dalsidan brant och man får gå på skrå. Det sluttar brant ner till Vallebäcken. Det är lättgånget men tröttande att gå på skrå, fortfarande är det lite stenigt och man får gå ner och upp i några bäckfåror. När vi kommer ut på Vallevare blir det plant och gräs att gå på. Vi tältar vid en vattensamling utan synligt utlopp. Vi brukar undvika att dricka stillastående vatten, så vi dricker medhavt vatten och kokar vattnet från pölen för matlagningen. Det är hjortronmarker, vi plockar några liter för att ha som efterrätt.