Efter tio timmars sömn känner jag mig utvilad när vi tar båten halv nio över till Änonjalme. Från Änonjalme går vi Padjelantaleden mot Sarek. Det är smådugg i luften, efter hand blir det uppehåll. Det är varmt, 12-14 grader, torrt och ingen snö. Myggen har ännu inte upptäckt att våren börjar vinna över vintern.  Vid bron över Vuojatätno är det full fart på vattnet. Det yr och skummar, varje vattenmolekyl kämpar för att komma först ner till sjön. Leden går förbi fjällbjörkar som börjar få musöran. Det skiftar i svagt grönt. Våren är sen, men på väg. Efter bron över Sjnjuftjutisjåkkå följer vi stigen mot Ruotesvagge. Det är platt och lättvandrat. Ner mot jåkken är det en brant slänt. Vi lämnar fjällskogen och letar efter en plats att slå upp tältet på. Marken är blöt, vi hittar en torr plats en bit från jåkken. I söder håller fjället Kisuris ett vakande öga på oss. Vi tvättar av oss i jåkken, vattnet är förvånansvärt varmt. På kvällen börjar det regna.