|
En vacker gul sol lyser från en klarblå himmel. Ett bra
tillfälle till att tvätta håret, och låta det
torka i solskenet. Kortbyxorna åker på. Vilken kontrast det
är mot de tidigare dagarna. Vandringen nerför sluttningen
till bron över Miellätno är behagfull och bjuder
på vida vyer. Vi går i ett lugnt och behagligt tempo och
njuter. Vid bron gör vi en längre paus och gör
närstudier av Miellätno. För nära, jag plumsar i
med vattenfyllda stövlar som resultat. Jag har gått ut på klipporna
för att få en bra bild på det strömmande vattnet,
när jag halkar till och rutschar ner i vattnet. Min ena kamera
slår i en sten, därefter hackar motorn till zoomen. Jag
hänger strumporna till att torka på ryggsäcken. Det
är varnt, 20 grader, så de kommer att torka under
dagen.Vi ger oss av igen och passerar snart Arasluokta, med utsikt
över samevistet med dess kyrkkåta. Efter bron över
Arasjåkkå går leden upp mot västra sidan av
Stuor-Titer. I öster lyser toppen av Alatjåkkå vit av
snö. Stigen går genom ett område med polerade
klipphällar. I väster har vi en vidunderlig vy med Virhiahure
och avlägsna fjäll bortom sjön.
Vår ändrade färdväg visade sig lyckad, denna syn
vill man inte ha varit utan. Vi har också tur med vädret.
Det svider i skinnet, jag börjar bli bränd av solen. I en
sänka på sluttningen av Stuor-Titer slår vi upp
tältet. En bäck porlar rogivande, Virihaure och fjällen
vid horisonten ger en känsla av harmoni. Harmonin störs av
mygg som anfaller och belägrar tältet. Vi ställer oss
på en höjd där det fläktar en vind som
håller myggen borta, och ser ut över denna fantastiska del
av universum. Här och nu är livet underbart.
|