Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag7: 4 juli, Pårka - Stuor-Titer, 9 km

En vacker gul sol lyser från en klarblå himmel. Ett bra tillfälle till att tvätta håret, och låta det torka i solskenet. Kortbyxorna åker på. Vilken kontrast det är mot de tidigare dagarna. Vandringen nerför sluttningen till bron över Miellätno är behagfull och bjuder på vida vyer. Vi går i ett lugnt och behagligt tempo och njuter. Vid bron gör vi en längre paus och gör närstudier av Miellätno. För nära, jag plumsar i med vattenfyllda stövlar som resultat. Jag har gått ut på klipporna för att få en bra bild på det strömmande vattnet, när jag halkar till och rutschar ner i vattnet. Min ena kamera slår i en sten, därefter hackar motorn till zoomen. Jag hänger strumporna till att torka på ryggsäcken. Det är varnt, 20 grader, så de kommer att torka under dagen.Vi ger oss av igen och passerar snart Arasluokta, med utsikt över samevistet med dess kyrkkåta. Efter bron över Arasjåkkå går leden upp mot västra sidan av Stuor-Titer. I öster lyser toppen av Alatjåkkå vit av snö. Stigen går genom ett område med polerade klipphällar. I väster har vi en vidunderlig vy med Virhiahure och avlägsna fjäll bortom sjön.

Vår ändrade färdväg visade sig lyckad, denna syn vill man inte ha varit utan. Vi har också tur med vädret. Det svider i skinnet, jag börjar bli bränd av solen. I en sänka på sluttningen av Stuor-Titer slår vi upp tältet. En bäck porlar rogivande, Virihaure och fjällen vid horisonten ger en känsla av harmoni. Harmonin störs av mygg som anfaller och belägrar tältet. Vi ställer oss på en höjd där det fläktar en vind som håller myggen borta, och ser ut över denna fantastiska del av universum. Här och nu är livet underbart.

Alatjåkkå

Virihaure