Myggen vakar troget. De följer oss på vägen upp mot toppen av Stuor-Titer. De ger upp när en frisk vind får spelrum. Stuor-Titer är en märklig höjd, vi passerar polerade klippor och vattenfyllda raviner. Smältande snö underhåller vattensamlingarna. Berglagringen är vertikal. Från toppen har vi en storslagen vy mot Sarek. Toppen består mest av kala klippor. På tillbakavägen har vi en magnifik utsikt över Virihaure. Ovanför oss svävar ett fjällvråkpar. På sluttningen blommar lapsk alpros. Solen skiner från en klarblå och molnfri himmel. Det är en plats att njuta av. Allt har sitt slut, vi är åter vid tälet. Vi river lägret och går på leden mot Staloluokta. Leden passerar några småsjöar. Det ska finnas sjöfågel men vi ser inga. På slänten av Unna Titer har vi åter en utsikt värd att sitta ner och beundra.

Solen bränner och jag måste ta på långärmat och långbyxor för att inte bränna mig. Det är svettigt i värmen, över 20 grader. Ett stort vandringssällskap passerar, de är klädda för ett arktiskt klimat. Vi fortsätter ner till Staloluokta, närmare Staloluokta finns björkdungar som övergår till en björkskog. Björkarna har fått sina musöron. Vid sjön är det en fin strand, av med kläderna och ner i vattnet. Underbar svalka. Några smågrabbar undrar om vi vill köpa nyfångad fisk. Det vill vi. I turiststugan får vi det "amorösa rummet". Det kallas så, det är ett rum för två med egen spis. Det är ett riktigt mysigt rum, över bordet vid fönstret hänger en oljelampa. Vi steker fisken och äter den vid bordet med fjället Kierkevare som utsikt genom fönstret. Vi får på kvällen besök av en pratglad sjukpensionär med foto som hobby. Han ska tillbringa sommaren här för att fotografera.