Regnet håller i sig under natten, med sömnen är det si och så. Kanske man inte är van vid så här ljusa nätter. Det är uppehållsväder när vi ger oss av vid nio. Till en början är det lättvandrat, efterhand möter vi bäckar fyllda till bredden. Flera av bäckarna är djupa och strida. Det är snösmältning, högre upp finns stora snöfält och det är mycket vatten som ska forslas bort. Det tar extra tid med alla bäckarna att ta sig över, vi söker oss därför högre upp på sluttningen mot Kisuris där det är mer snö. Bäckarna rinner här fram under snön och det är lättare att ta sig över dem. Istället hamnar vi i videsnår. Dessutom börjar det regna och blåsa. Vi får regnet rakt framifrån. Det tränger in överallt. Efter tre timmar i regnet känner vi oss rejält blöta och frusna, trots att det inte är särskilt kallt. Enligt termometern är det tio grader. När vi kommer in i Ruotesvagge blåser det en kraftig motvid. Vi ger upp och slår upp tältet invid Niakjåkåt, som kantas av snöfält med urgröpta skarpa kanter ner mot vattnet. Vattnet forsar kraftigt, ibland kommer snösjok seglande förbi. Det är en  storslagen syn.  När vi äter vår rmiddag (tonfisk, lök, vitlökspasta, basilika, och makaroner som värmer i rusket) tilltar regnet. I ett kort uppehåll i regnet hinner vi med disk och tvätt i jåkken. Vattnet är svinkallt.