Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag4: 1 juli, Ruotesvagge - Sierkavagge, 13 km

Det dåliga vädret håller i sig. Luften är kylig, med fyra grader på förmiddagen, och fylld med ett lätt regn. Vid vår tältplats är det en strid bäck ner till Niakjåkåtj, på andra sidan är det ett stort snöfält med branta kanter mot bäcken, som är djup. Vi söker oss därför högre upp för att komma över. Ser det ut så här inne i Sarek så får vi svårt att hinna i tid till helikoptern i Staloluokta. Vi fortsätter i stället uppför den svaga sluttningen in i Sierkavagge, även här är det stora snöfält. Det är ändå en lätt vandring. Dalen är bred och flack. Det är mycket vatten som rinner i bäckarna och på slänten av Låutak, men antingen är det grunt eller så ligger snön djup över dem. Vid en del bäckar har snön rasat och bildat meterdjupa och breda sprickor som vi måste gå runt om. I öster ser vi ut över snöfält och fjället Niak med molnen långt nerdragna. Molnen ligger också lång ner över Kisuris, det är ändå fina vyer med fjällslänterna, smältvatten, och snö. De lägre höjderna i Låutak i söder syns precis under molntaket. Regnet upphör, med någon eftersläntrande enstaka skur på eftermiddagen, mot kvällen tittar faktiskt solen fram. I den västra delen av Sierkavagge är det betydligt mindre med snö. Vi tältar invid Sierkajåkkå. Kroppen känns mör, den är inte helt van vid vandring med packning.

Östra Sierkavagge

Sierkavagge