Det dåliga vädret håller i sig. Luften är kylig,
med fyra grader på förmiddagen, och fylld med ett lätt
regn. Vid vår tältplats är det en strid bäck ner
till Niakjåkåtj, på andra sidan är det ett stort
snöfält med branta kanter mot bäcken, som är djup.
Vi söker oss därför högre upp för att komma
över. Ser det ut så här inne i Sarek så får
vi svårt att hinna i tid till helikoptern i Staloluokta. Vi
fortsätter i stället uppför den svaga sluttningen in i
Sierkavagge, även här är det stora snöfält.
Det är ändå en lätt vandring. Dalen är bred
och flack. Det är mycket vatten som rinner i bäckarna och
på slänten av Låutak, men antingen är det grunt
eller så ligger snön djup över dem. Vid en del
bäckar har snön rasat och bildat meterdjupa och breda
sprickor som vi måste gå runt om. I öster ser vi ut
över snöfält och fjället Niak med molnen
långt nerdragna. Molnen ligger också lång ner
över Kisuris, det är ändå fina vyer med
fjällslänterna, smältvatten, och snö. De lägre
höjderna i Låutak i söder syns precis under molntaket.
Regnet upphör, med någon eftersläntrande enstaka skur
på eftermiddagen, mot kvällen tittar faktiskt solen fram. I
den västra delen av Sierkavagge är det betydligt mindre med
snö. Vi tältar invid Sierkajåkkå. Kroppen
känns mör, den är inte helt van vid vandring med
packning.
|