Dimman ligger tät runt tältet. Vi drar oss tills dimman lättar, vilket den gör vid tiotiden. Molnen täcker skyn, temperaturen håller sig runt 5 grader. Vi tar riktning mot sjön Rapukjauratj. Fram till Vartojåkåtj är det vandring på plan lättgången mark. Vi följer Vartojåkåtj uppströms för att hitta ett lämpligt vadställe. Vi passerar den istäckta sjön Luoutojauratj, därefter försöker vi hålla höjd på cirka 800 meters nivån. Det är fina vyer in mot Sarek, det skulle ha varit perfekt om det inte varit mulet. Det är många snölegor som vi kan gå på, andra är ruttna, några är bara sörja. Det är blött i markerna, vilket gör det tungt att gå. Det är småkuperat, och på sina ställen stenigt, speciellt upp mot Rapukjauratj. På sjön ligger isen, runtom är det snöfält och småstenigt, men lättgånget. Vi håller norr om sjön. Plötsligt rullar dimma över oss, på någon minut blir sikten noll, och det börjar regna. Vi har en svag motvind, som efter en stund blir medvind. Hm, det är nog vi som svängt i dimman och inte vinden. Fram med kompassen, mycket riktigt, vi är på väg mot fel håll. Vi korrigerar, och går genom tjockan mot Låddejåkkås dalgång. Vi är nog på rätt väg, det börjar slutta svagt nerför. Slutligen kommer vi under molnen, och vi kan skymta Låddejåkkå i regndiset. Det är en del vide- och dvärgbjörkssnår att ta sig igenom. Vid en bäck nedanför Jalkaknjunnje slår vi läger, vi hittar en liten öppning i snåren. Det har varit blött, många snölegor, småkuperat, och bitvis stenigt där vi gått. Det är skönt att komma till ro. Middagen bestående av picnicbog och rotmos är stärkande. Som vanligt te på kvällen, ett sorts örtte med stark svartvinbärsdoft. Vid tio stänger vi för dagen. Det regnar lätt.