Vid midnatt är det full storm. Vår tältplats är nog inte den bästa i storm, det är som om vinden accellererar i Pastavagge och sedan ökar vid uthoppet från dalen och landar med full kraft på vårt tält. Sedan är det lugnt en stund, sedan kommer ett nytt skott mot oss. Varje gång från en ny riktning. Tältet ligger sig nästan platt mot marken, trots att vi med våra kroppar försöker stötta tältbågarna. Vi kan inte vara överallt. Man känner sig liten och maktlös, på samma gång imponerad av kraften. Efter timmar av belägring, och ett ögonblick av ouppmärksamhet, kommer en smäll och tältet får slagsida. En utvändig inspektion visar att en tältbåge gått mitt av och gjort ett hål i tältduken. Min vän är en händig person och lyckas göra en högst temporär förstärkning. Nöjd med sitt verk lugnar sig vinden, lämnar oss, och vi kan få någon timmes sömn. När vi vaknar klockan tio är det lugnt, och vi går ut för ha en närmre titt på skador. Tältbågarna ser inte ut som innan, de har märkliga vågiga former. Den avbrutna bågen behöver en mer permanent reparation liksom tältduken, så att fortsätta som planerat går inte. Efter lunch, dvs vår frukost, plockar vi ihop och återvänder mot Rinim. Snart ser vi Sitojaure igen, mellan oss och sjön är ett hundratal renar. En fin vy, det är majestätiska djur. Renarna är inte skygga, de låter oss komma nära när vi passerar dem. Vid fyra är vi i björkskogen vid Rinim, och vandrar ner till stranden.

Kvinnan i familjen har sett oss gå förbi huset, och skickar sin sju-åttaåriga dotter för att fråga om vi vill köpa nyrökt röding. Vilken fråga, givetvis! Mannen har precis lämnat med några vandrare, eller turister, som de helt rätt kallar oss fjällvandrare. Vi njuter av rödingen medans vi väntar. När han kommer tillbaka blir han förvånad över se oss igen. Vi berättar om vårt tält, och han insisterar på att reparera det. De har bättre redskap och material än vi. Deras liv här kräver att kunna reparera allt. De berättar att det har hänt flera gånger att tält har bokstavligen blåst bort där vi tältade. Lärdomen är att inte tälta där vid storm. Tältet ser efter lite arbete användbart ut, men vi beslutar ändå att vara försiktiga med det och gå Kungsleden ner till Kvikkjokk. Vi har dessutom redan förlorat vår extra dag och vill inte jäkta igenom Sarek med dåligt tält. Vi lånar deras telefon för att avbeställa vår bokade helikopter i Staloluokta. Det är för sent att ge sig över Sitojaure, vi hyr en lappkåta för natten. Då ingår ved och bastu. Med björknäver får vi snart en eld i eldstaden, men också en del rök. Under tiden kommer en man med dotter. De har haft en svår natt i Pastavagge, deras tält blåste helt sönder. Vi delar kåtan med dem.