Vi har två alternativa planer för dagen. Den första är att ta en förmiddagstur upp på Boalnotjåhkkå och se på utsikten mot Ahkka, den andra är ta morgonbåten till Ritsem och sedan bussen till Gällivare. Det är så dumt med buss- och flygtider att vi måste övernatta i Gällivare för att komma med flyget i morgon. Vädret får avgöra om det blir morgon- eller eftermiddagsbåten. Förvånat tittar vi ut ur stugan, vana som vi är vid solsken, men idag har det mulnat på och regnet hänger i luften, dessutom blåser det kraftigt. Det är så att man fryser. Jag erkänner att även latmasken påverkar beslutet att strunta i Boalnotjåhkkå. Sjön är gropig och innan båten kan lägga till så får den först vara sin egen vågbrytare genom att lägga sig parallellt med vågorna. Den rullar från ena sidan till den andra, för ett ögonblick tror jag att den ska slå runt. men då har vågorna vid bryggan dämpats och kapten lotsar snabbt in båten. Passagerare byts ut, och båten stävar iväg till Ritsem. Med på båten är gästerna från igår, tydligen har de tagit fasta på värdens råd och vänt. Flickan som tar upp betalningen är snäll, eftersom de är utan kontanter, dåligt utrustade, är det en nödsituation och de får åka på kredit. Båten vaggar fram bland vågorna, guppar som en kork upp och ner när vågorna träffar båten från sidan. För en landkrabba som jag känns det som om den ska rulla runt när som helst. Båten styr upp mot vågarna, och sköljs över av några kraftiga vågor. Ryggsäckarna ute på däck måste ha blivit rejält blöta, förutseende som man är så har jag satt på regnskyddet. Först när vi kommer innanför vågbrytaren i Ritsem lugnar det sig, och vi lägger till utan problem.

Det är en stund till dess bussen kommer så jag tar en tur ut på vågbrytaren. Jag får en rejäl knuff av vinden, håll i hatten! På andra sidan sjön har ett moln börjat bildas uppe på Boalnotjåhkkå. Många gånger har det hänt att man inte ser bergen under vandringen, utan först från bussen på väg därifrån. I år är det tvärtom, ett märkligt fenomen. Bussen fylls på efterhand, för att efter Kebnats vara nästan full. Även gästerna är med, hur det gick till la jag inte märke till. I Gällivare går vi över till Andra Sidan, ett annorlunda namn, men varför inte, det är ju på andra sidan Vassara älv. Vi går dit för att vi bokat rum på vandrarhemmet. Dit kommer man på en gångbro över järnvägen, och sedan en gång- och cykelbro över älven. Vandrarhemmet är ett antal röda baracker, i mitten står ett stort förfallet hus. Det har säkert varit ståtligt en gång, tråkigt att det får förfalla så. Vi går in i receptionen. Det är stängt, säger en barnröst från rummet intill. Kan vi ställa vår packning här så länge? Nja,.... säger han tveksamt, vi tolkar det som ett ja, och säger att vi kommer tillbaka när de öppnar. Mat beordrar vår magar. Vi går till kinesrestaurangen för att äta lunch. Jag tar stekt kyckling med ananas, i förhoppningen att slippa den sötsura såsen. En fåfäng förhoppning, de har visst sötsur sås till allt. Trtots ett lätt duggregn sitter vi ute och äter, därinne är det rena bastun. Efter maten är det dags att leta efter de obligatoriska presenterna, kattvakterna måste ha något. I en presentbutik hittar jag en korkskruv med handtag av renhorn, som känn väldigt skön i handen. Jag stoppar ner den i min reseryggsäck, nu är det tid för nästa tradition: kaffe och bakelse på Åhults konditori, och traditioner är till för att hållas vid liv. Dessutom har de goda och stora bakelser. Efter dessa utsvävningar rullar vi tillbaka till vandrarhemmet, som nu har öppnat. Vi ursäktar oss för att vi bröt oss in tidigare idag, men det är i sin ordning, det var troligen barnen som inte dragit igen dörren efter sig. Vi unnar oss att beställa frukost till morgonen, sedan går vi till vårt rum och vilar oss en stund innan det är dags för mat igen. Först tittar vi in på puben mittemot stationen, men det luktar för mycket rök, så den frestande rödingen får vi vara utan. Istället går vi till den indiska restaurangen, granne till den kinesiska. Återigen blir det kyckling, denna gång marinerad i yughurt. Min vän tar kyckling i spenat. Vi avsmakar bägge rätterna, jag tycker det är gott, min vän som är mer van vid indisk mat vill gärna haft det mer smakrikt. Magen står i fyra hörn, och John Blund väntar på vandrarhemmet.