Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag1: 10 augusti, Hem - Gällivare, - km

Klockan sex på morgonen kommer katten in och väcker mig med ett glatt Hej Hej! Hon säger det förstås på kattspråk, efter många år ihop med henne tror jag mig delvis förstå det språket. Jag har ställt om tidningen till en bekant, så jag får äta frukost utan tidning. Känns ensamt. Efter frukosten ringer jag till Gällivare Taxi och bokar en taxi från flygplatsen till vandrarhemmet. Vårt flyg landar i Gällivare 20.30, så vi slipper bråka med att ringa efter taxi då. Packningen står färdigpackad inför resan, jag kan ta det lugnt och leker med katten ute i trädgården. Jag känner mig rastlös, jag har nog lite resfeber. Det är inte ofta jag reser nuförtiden, och man börjar bli ovan. I år kör jag inte själv till flygplatsen, utan jag har beställt en taxi dit. Det blir billigare än att ha bilen tio dagar på flygplatsens parkering.

Hej då, trevlig resa, jag måste ut och kontrollera mitt revir säger katten. Det är vad två varv runt benen med svansen lindad om mina ben betyder på kattspråk. Hon smyger iväg bland buskarna. Hon är fortfarande borta när min taxi kommer. Chauffören är en trevlig man från Irak, som är mycket förundrad över min packning.  Jag ska vandra i fjällen/bergen och det är min packning, förklarar jag. Berg i Sverige, finns det? undrar han förvånat, och kör av motorvägen vid fel avfart. Efter ett grovt trafikbrott är vi snart på motorvägen igen. Nästa avfart går bättre. Fönsterhissen på hans sida fungerar inte, bilen kränger oroväckande när han drar i rutan för hand. Ha någon hand på ratten! Hastigheten varierar mellan 110 och 90, 90 där det finns övervakningskameror. Halv fyra är jag välbehållen på flygplatsen.

Enligt luftfartsverkets regler paketerar jag stav och ryggsäck i plastpåsar. Min vän anländer under tiden.  Flygturen till Arlanda är händelselös, i dessa lågprisflygtider får man inget tilltugg till kaffet utan att betala för det. På Arlanda hinner vi med att traditionsenligt äta pizza. Vi råkar tränga oss i kön till planet till Gällivare. Några "pladdrande damer", min väns uttryck, märker inte att kön rör sig så vi tror att de inte tillhör kön. Lite sura blir de på oss. På den här turen får vi även en smörgås till drycken. En bit bort i planet sitter en ung kille och hostar rakt ut i luften, hoppas det inte smittar. Luftkonditionering är bra på att sprida runt sådant otyg. Inflygningen sker för ovanlighetens skull rakt över Gällivare, häruppifrån liknar det en modelljärnväg.

Taxin väntar på oss, för 140 kronor kör en trevlig kille oss till vandrarhemmet. Det har hänt en del sen sist. Barnhemmet har blivit vitmålat med gröna fönsterluckor. Ska enligt taxiföraren bli något för italienska turister. Vandrarhemmet reception har flyttat till gaveln i baracken. Vi skulle hitta vår rumsnyckel på ett speciellt ställe, men flickan i receptionen är snäll och har väntat på oss. Vi intager  vårt rum C2 till en kostnad av 150 SEK per person.

Katten