Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag10: 19 augusti, Kvikkjokk - Jokkmokk, - km

Vi slår på stort och äter frukost för 65 SEK i fjällstationens matsal. Flickorna i receptionen frågor oss om Sarek, de vill  lära sig mer för att kunna svara på alla frågor de får. Gubbarna försöker dela med sig av sina erfarenheter. Bussen till Jokkmokk utgår från kyrkan, vi sätter packningen vid postkuren i väntan på den. Min vän lägger sig på en bänk och vilar, jag går en tur bland de övriga vilande på kyrkogården. Det är en vacker och harmonisk kyrkogård, inramad av björk. På ängen utanför letar jag blommor, hittar rölleka och gulvial för min fotosamling av blommor jag sett i fjällen. Mannen på bänken vaknar och är hungrig, så vi går till "gamla affären"s restaurant och äter en kvikkjokkare, hamburgertallrik av renkött. Inte så dumt alls. På TV visar men bordtennismatch i dubbel från OS i Athen. Svenskarna förlorar till ett danskt par.

Klockan ett avgår bussen, det är vi och sex till som ska till Jokkmokk. 110 SEK kostar turen. Den första biten är en smal väg mellan sjön och en stenrik sluttning, närmre Jokkmokk blir det en bra landsväg. Vid busstationen byter vi till en buss som passerar vandrarhemmet på Åsgatan. Vandrarhemmet öppnar först klockan fem, vi ställer säckarna på verandan och går till turistinformationen för att höra om vägen till Lars Pirak, en konstnär vi besökte 1991. Vi får en karta, där hans hem är utsatt.  Vi stannar till i Conditori City, där vi tar en kladdkaka i en alldeles för varm lokal. På vägen mot Pirak, stannar vi till och tittar på kartan, osäkra på vägen. Från en trädgård hörs: Ska ni till Pirak? Det är nästa väg till vänster! De måste vara vana vid att turister letar efter Pirak. Pirak är en trevlig man. Han verkar komma ihåg att min vän köpte en tavla här förra gången. Nu har han trappat ner med ålderns rätt och har inte mycket att visa, på "gamla apoteket" finns mer. Vi får en pratstund, han berättar bl.a. om sin tid i Skåne där han gallrade betor som ung.

På vandrarhemmet tar det en stund att lura ut att vi har bokats i namnet Mannemark. Kvällen tänkte vi spendera med en god middag på Hotel Gästis, besvikna konstaterar vi att de bara har lunchöppet. Istället blir det kinarestaurant, Kowloon.  Efter en mäktig nasigoreng, pizzabröd, och två öl rullar vi genom ett lätt regn till vandrarhemmet.

Inför avresan

Kyrkogården