Tvåvåningssängen är dåligt ihopsatt, den skakar och skramlar när  min  vän i ovansängen vänder sig. Därför blir sömnen något skakig. Vi tar av fjällmaten till frukosten, jag protesterar vagt eftersom den är inte dimensionerad för dagens frukost. Min tanke var att äta frukost på Åhults café. Vi lämnar vandrarhemmet och går den korta sträcken till järnvägen som vi går över på en gångbro. Ryggsäckarna sätter vi i turistinformationens förvaring. För övrigt samma byggnad som Gällivare Taxi är inrymd i, en byggnad strax intill järnvägsstationen. Även busstationen är precis utanför järnvägsstionen. Bussen till Ritsem går tio, vi har en timme på oss att gå till Öströms färg för att köpa rödsprit till vår Trangia. Vi hinner även med kaffe/te och fralla på Åhults. Jag köper en baguette för att ha som lunch på bussen. Vi är tillbaka i god tid innan bussen ska gå.

Efter vägskälet till Ritsem är vägen skumpig, min vän sover som en stock i alla fall. I Kebnats går en man på fel buss. Han ville till "vägskälet Ritsem", men p.g.a. språkförbistring hamnar han på bussen till Ritsem. Han går av i Stora Sjöfallet för att ta nästa buss tillbaka. Han har ett flyg att passa, och verkar aningen skärrad. Kvart över ett släpps vi av vid vägen ner till helikopterplattan i Ritsem. Plattan är ett utplanat grusområde. Enligt tidtabellen ska Fiskflygs helikopter avgå två, men eftersom vi är de enda passagerarna flyger vi nästan omedelbart.

Jag får platsen framme hos piloten med uppdraget att fotografera, min vän har ingen kamera med sig. Molnen ligger högt så vi får en fin flygtur. Utsikten härframme är hänförande, landskapet glider makligt fram under oss. Det är en härlig känsla att flyga helikopter. Piloten är en trevlig man, vi småpratar under tiden, "vi äldre gillar inte alla nya regler för flyget". Efter 20 minuter närmar vi oss Staloluokta. Vi bjuds på en extra markkänning hos Olle, som ska ha ett paket, innan vi landar vid sjökanten nedanför turiststugan.

Vi tackar för turen, går upp till och förbi stugan där vi packar om lite. Sedan går vi till "shoppen" och frågar efter rökt fisk. Vi vet svaret sedan tidigare, görs bara på beställning. Istället köper vi torkat renkött för middagen ikväll. Vår plan är att gå mot Álájávrre, vi frågar mannen i "shoppen" om trevligaste vägen dit. Vi ska hålla vänster på stigarna genom skogen, annars kommer vi ner till sjön, för att komma till "gamla leden". Den ska vi lämna vid en låg ås mellan två sjöar, på åsen är det en fin vandring. Vi följer stigarna genom en frodig björkskog, och efter någon kilometer är vi på  den "gamla leden", och är snart uppe på kalfjället. Det är en behaglig temperatur, några mygg ser vi inte till, och vyn söderut mot Gierkevarre och därbortom är njutbar. Det är lättvandrat, i några sänkor passeras  små kärr.  Långt bort i öster lockar bergen vid Njoatsosvagge. Stigen klättrar upp för en brant klippvägg som är bevuxen med kraftigt videsnår.

Framför oss växer Alatjåhkkå fram. Efter ett tag börjar vi undrar var åsen är vi ska följa, vi har antagligen gått för långt. Vi skulle ha böjt av efter branten. Planerna görs om och vi lämnar stigen och söker oss ner till sjön Njallajávrásj för natthärbärge. Terrängen är vänlig och halv sex står vi på en mjuk äng vid sjökanten, inte långt ifrån utloppet från sjön. En egen badplats har vi också. Vattnet känns varmare än luften, som är nio grader. Alatjåhkkå i norr och Gierkevarre i söder ramar in vår värld. Det är vindstilla och mulet. Jag njuter av stillheten, och tuggar frenetiskt på det torkade renköttet.