Det är bara jag som är morgonpigg i stugan, halv sju sitter jag ensam i köket och äter frukost. Sakteliga vaknar stugan till liv.  Det är bra väder för en helikoptertur, höga moln och en svag vind. Helikoptern är försenad, under väntetiden diskuterar vi fjäll med två norrmän. Vi får prova deras kikare med autofokus, mycket praktiskt. Vi själva har ingen kikare alls. Ett fladdrande ljud annonserar att helikoptern närmar sig. En ung kille ansluter så vi är totalt fem passagerare. Vi flyger tätt intill Gierggevárre, enligt piloten vill man inte flyga över leden eftersom det blir en massa klagomål över buller. Sjön Festajávrre flyter förbi, Tarraluoppal passeras, vidare in över vad jag tror är dalen med sjön Buojdes, för att hamna i Tjuoldavágge. En fascinerande flygning. Tjuoldavágge är en viltrik skogsbevuxen dalgång, som jag gärna skulle vilja göra ett besök i. Högst upp i dalen är det björkskog, längre ner dominerar barrskogen. Piloten pekar på en älg nere i en öppning, alla lutar sig höger för ett se ut. Det är svårt att hinna identifiera höjderna, men nog är det Tjårok och Ruovddevárre som är som stenhögar? Änok är en fantastisk syn med sina ringlande flodfåror. Vi får en mäktig vy över Kvikkjokk innan piloten mjukt sätter ner helikoptern på helikopterplattan någon kilometer utanför byn. Här finns två hangarer och kontor, där vi betalar för turen: 750 SEK per person.

In till Kvikkjokk är det landsvägsvandring.  Framför oss går norrmännen, som  i väntan på bussen ska in och fika  i vad jag kallar "gamla affären". Här fanns förr en större butik, nu finns där en mindre butik, ett naturum, och restaurang. Vi fortsätter förbi kyrkan och upp till fjällstationen, som ligger på branten till den vilda Gamajåhkå. Efter en dusch besöker vi "Utkiken", ett rum med utsikt ut över Gamajåhkå och det snöklädda Bårdde, till det äter vi vilt- och sikpaj. På väggen hänger ett foto av ett bomplan, under andra världskriget kraschade den typen av plan mot Tsahtsa. Det hittades mycket senare av fjällvandrare, tre dog i kraschen.

På egen hand gör jag ett besök i byns vackra kyrka från början av 1900-talet. Jag går vidare till den f.d. prästgården, som inte är lika välbehållen. Intill prästgården är ett litet hus med konstutställning, som jag tyvärr inte besöker, jag ägnar mig istället åt att se spåren efter silverhyttorna. De flesta av spåren är på andra sidan Gamajåhkå, och dit kommer jag inte. Silvret bröts under 1600-talet vid Silbbatjåhkkå, och fraktades hit för bearbetning.

Kvällen ägnas åt att äta upp överbliven fjällmat, och en öl i "Utkiken". Det pågår flera samtal om fjällvandring bland de övriga gästerna. Vi har inte så mycket att säga om årets, så vi deltar inte.