Vi kryper ut ur tältet, solen ler välkomnande åt oss, men en kylig vind drar in från sjön. Vi håller oss vid sjökanten, bitvis kan vi gå på gruset i vattenbrynet, annars är det mest lättvandrade gräshedar även om de är lite knöggliga. Nitiskt följer vi strandlinjen, ut på alla uddar och in i alla vikar. Ibland hörs plötsligt ett skrik, och en meter framför oss far ripor upp. Vi blir lika skrämda som de. En liten fågel, som är svalliknande i sin flykt, och som kan guppa på vattner, följer oss. Måsar seglar över sjön. Slut på mina ornitologiska kunskaper. Vid sjöns ände tecknar sig en renvaktarstuga mot skyn, där den står uppe på ett vindpinat krön. Det är fortfarande en kylig vind från sjön. Vi går till spetsen av sjön, varifrån vi går upp på krönet. Det är dåligt med tältplatser, om man ger upp en del bekvämlighet kan man nog hitta nere vid stranden. På krönet löper stora valformade klippor. I en sänka mellan två sådana hittar vi en vindskyddad plats för en tidig lunch. I öster sträcker sig Álájávrre, i dess förlängning syns Lánjektjåhkkå, i väster mellan Unna- och Stuor-Liemak och bakom den flacka Liemakláhka syns Ålmåijekna.

Dags för ett vägval. Norr eller söder om Unna Liemak? Valet blir söder, över det platta Liemakláhka och sedan ska vi hitta åsen vi missade på vägen ut. Snart är vi vid renstängslet, som vi kryper under. Ryggsäckarna får tas separat. Vandringen över Liemakláhka präglas av gräsängar och något kärr som bara är att gå rakt igenom. Stállojågåsj är en smal strimla till bäck, men har ändå grävt en kanjon. Den ser väl bättre tider under snösmältningen. Bäcken är vår ledstång fram till dess vyerna öppnar sig ut över ett märkligt landskap. Sjöar och klipphällar ligger slumpmässigt utspridda. Den ärrade Stuor Dijdder bildar fond. Vi ger oss ut bland sjöarna och klipporna. Med mycket god vilja kan man hitta tältplats, men tältpinnarna stöter snart på motstånd. Vi beslutar att vid "korvsjön" nedanför "åsen" finns bra platser. Väl framme på åsen visar det sig att det är brant och tät vegetation ner till sjön. Vi slår oss ner till sjökanten, som antingen är snårig, brant, eller blöt. Det blir inte alltid som man bestämt.

Efter en stunds letande ger vi upp, och går uppför i sänkan i sjöns längdriktning. Till höger reser sig en klippvägg, man förväntar sig att en spejare ska stå där uppe som i den sämsta vilda västernfilmen. Vi döper platsen till "Indianravinen".  Åt andra hållet har vi utsikt mot Gierggevárre och Jiegńáffo. En vacker plats. När vi kommer fram till stigen mot Staloluokta, tycker vi att det inte är lönt att tälta utan går direkt till stugan i Staloluokta. Backarna känns branta och de små kärren suger. Vi går en kort sträcka genom en frodig björkskog, och kommer ut till en fin utsikt över Virihaure och Staloluokta. Kyrkkåtan står halvnaken, ny torv ligger vid sidan om och väntar på att få skyla henne. Klockan sex har vi ett rum för två, nummer 8 för 190 SEK per person.

Via direkttelefonen, som finns i stugan, till Norrlandsflyg bokar vi helikopterplats till Kvikkjokk. Det går bara en tur i morgon, den på förmiddagen. I övrigt är de inställda p.g.a inga resande. "Shoppen" har ingen rökt fisk, så vi äter vår egen tonfisk med potatismos. Ett tyskt sällskap smäcker i sig rökt fisk och glödkaka.  Alla verkar pigga utom jag, som fått en irriterande hosta (som höll i sig i flera månader). Vattenpumpen, med slang från jåhken, har flyttats bort till grannhuset. Elsystemet fungerar inte, det händer inget när man tänder lyset. När jag lägger mig kan jag inte låta bli att kolla tempen, 38 grader. En grad för högt, kanske därför jag inte är så pigg.