Vällingfrukost i självhushållet. Idag är planen att studera resterna av silververket på andra sidan jåkken. Därför är jag vid båten 9.30. Jag får följa med på hela turen till Padjelantaleden. Fyra äldre herrar släpps av vid Prinskullen, de ska göra en dagstur ditupp. På vägen mot Padjelantaleden kör båtföraren in i kanalen mot lagunen. Det är  vackert. Han berättar om deltat, snart kan remsan mot lagunen ha eroderats bort. Silvergruvan låg uppe på fjället vid Silpatjåkkå, väster om Tarraluoppal. Där bröt man silverhaltig blyglans, som sedan transporterades på vintern med renar till silververket vid Kvikkjokk. Jag var i närheten av Silpatjåkkå 2003, tyvärr utan att göra ett besök, Båten glider fram på vattnet, lämnar mjuka svallvågor efter sig. Det är både en fin guidad tur och fin båttur. Passagerare byts vid Bobäcken. Ett gäng ungdomar fyller båten. Efter att ha släppt av dem vid båtbryggan i Kvikkjokk körs jag över mot andra sidan.

Han kör så nära Kamajåkkå som det går för jag skå få en ordentligt uppfattning av den. Båten skrapar i några stenar under vattenytan, det är lågt vattenstånd. Jag tittar ner på durken. Han lugnar mig med att båten har plåtskrov. Det är inte mycket som syns, för den okunnige, av resterna efter silververkets verksamhet. Jag får en god guidad rundtur av båtföraren, tyvärr kommer jag inte ihåg allt han visar och berättar. En sänka där begravningsplatsen var, en rest sten där prästen stod och predikade, husgrunder bl.a. efter byskrivarens stuga. 1991 var jag här och väntade på båtskjuts efter att gått genom Vallevagge, första gången jag blev varse om silverket, då var jag särskilt intresserad. Båtföraren berättar att det snart kommer ut en bok av Tore Abrahamsson, "Drömmar av silver", om gruvan och silververket. Den kommer jag att skaffa mig. Han undrar om jag är intresserad av konst? Jodå, det är jag. Det kommer en kvinna gående, hon har utställningen i huset vid prästgården. Vi kommer överens om en visning klockan två. Halv tolv får jag skjuts tillbaka över till andra sidan, blir avsläppt vid "stigen" upp till fjällstationen. Han vill bara ha en hundralapp för hela turen.

Förr fanns en skylt som markerade var silververkets byggnader funnits på denna sida av jåkken. Letar en stund utefter jåkken men hittar inget, inte heller något som kan likna någon rest av det. Återvänder till stigen som tar mig förbi prästgården, intill är huset med konstutställningen, förbi den stora stenen, platsen med midsommarstången, och skylten om att Linné was here. Kommer fram vid de gamla stugorna Östan och Västan. 1982 bodde jag i en av dem, idag är den ena ett hägn för getterna.

Är vid utställningen 14.00. En kvinna kommer på cykel, det är hon som är konstnärinnan. En trevlig kvinna och vackra målningar från trakten och olika årstider, mest akvareller. Hon har även olja på trä. Får en föreläsning om tempera: linolja, hela ägg, och pigment. Vi pratas vid om annat än konst också, i Kvikkjokk är det 17 året runt boende. Prästgården kan man hyra för boende om man är ett större sällskap. Det kommer fler som är intresserade av hennes målningar.

Går tillbaka till mitt rum, utanför dörren ligger en värmedyna och en lapp: "Warm it in the microwave oven and put it on your back" står det. Det är från värdinnan. Följer instruktionen, det lindrar. Trevligt att man bryr sig om sina gästers hälsa. Gör också mina ryggövningar jag fått av min sjukgymnast. Känns ännu bättre. Det blir ordnat koas på stationen, det väller in folk och hundar. Mitt rum (4) är ett av de man får ha hund i. Två kvinnor är med hund och behöver rummet. Jag går med på att flytta till 24an, men kvinnorna tycker det är onödigt att flytta. Det slutar med att jag stannar i 4an, en av dem kan sova med hunden Juni i soffan. Allt ordnar sig med lite god vilja och stationen kommer till ro.  Vi gnölar om våra skavanker, en av dem har artros i knäna. De lägger sig tidigt, de ska med bussen 5.40 till Jokkmokk.

I morgon ska jag ordna med helikopter till Staloluokta, behöver komma ut på fjället och andas fjälluften.

Länkar
Sarek 1982
Sarek 1991
Sarek 2003