A ger sig av vid nio. Jag strosar runt på tältplatsen i det vackra vädret. Fotograferer lavar på stenar, ingen om aning om vad de heter, och blåbär på marken. Nu när jag är allmänbildad försöker jag studera odon och blåbär. Odons blad är nätådriga, blåbärens fints sågade. Lavar vet jag inte heller mycket om, bara att de är ett samboskap mellan svamp och alg. Vackra är de. Strax innan lunch strosar jag åter mot bron.

En person kommer gåendes på leden från Ritsem, han verkar välbekant. Det är min vän K. Trevligt att träffa honom. Han mötte A, så han visste att jag är här. Vi äter lunch innan han fortsätter. Följer honom en bit på leden. Han ber mig ringa J och säga att allt är bra. Vinkar av honom i höjd med forsen i Kieddejåkkå. Varje gång jag passerat här på leden har jag tänkt att man skulle gå ut och studera forsen. Nu tar jag tillfället att göra det. Det är inte så långt dit.

Jag får slå mig fram genom ett 50 meter brett stråk med manshögt vide och kärr. Sedan är det en kort sträcka över en hed. Sedan står jag vid mitt sedan länge efterlängtade mål. Det är mäktigt, skummar och yr. Det är inga större fall, men forsen är lång. Måste sitta ner och njuta av fors och utsikten mot Virihaure. Tiden går, ovädersmoln börjar beslöja solen. Dags att återvända, ska med helikoptern tillbaka ikväll. Jag kämpar mig åter genom videsnåret. Ett felsteg, ryggen skriker. Går upp på en höjd med klippor och vy mot forsen i hela sin längd, bakom reser sig fjället Alatjåkkå. Ett annat av mina mål, som jag trots försök inte uppnått ännu.

Vandrar sakta till Staloluokta. På en spång vilar en vacker trollslända. Vingarna dallrar till och den flyger graciöst iväg.

I stugan pratar jag med tresällskapet om krutgubbar i fjällen. De berättar om drinken några krutgubbar drack varje dag, C vitaminbrus, gin, och fjällvatten. Det höll dem igång. Något för mig med mina krämpor, det enda jag inte har är gin. Ryggen känns, videsnåret var nog inte så nyttigt. De festar på whiskey.

Det danska paret med två barn, som var med samma båt som A från Kvikkjokk, ska också med kvällens helikopter. I väntan har de skollektion med barnen. Molnen tätnar. Det duggar så smått när vi väntar på helikoptern, som är i tid. En skymningstur strax under molnen. Barnen tittar förtjusta ut. Försöker hitta Ks tält. Han skulle tälta vid bron över Pållaurjåkkå. Tror jag ser det, tar en bild över området. (K säger senare att det inte är hans tält som jag trodde). Vi flyger över Fästajaure, ner via Riggåivejåkkå till Tarraluoppal. Tycker mig se platsen vi tältade vid 2003 invid jåkken. Från Tarraluoppal tar vi denna gång vägen över sjön Puoites till Tjuoltvagge. I regndiset ser jag Tjuoltakårså. Fjällbjörkarna börjar få sin höstpalette.

Från helikopterplattan är det en tråkig asfaltvandring till fjällstationen. Gnöl och aj. Hårt underlag för ryggen. Får rum 8. Efter en enkel kvällsmat blir det en öl och mandelpotatischips i utkiken. Får en trevlig pratstund med en vandrare och båtföraren. Ute regnar det, Det vräker ner. Jåkken mullrar, ljudstyrkan tilltar, snart ryter den,

Länkar