Kvinnorna och Juni ger sig av i tid för bussen 5.40 till Jokkmokk.
Jag drar mig en stund och äter sedan min vällingfrukost i
självhushållsköket. Det är bara jag som brukar
sitta där. Ett litet mörkt rätt tråkigt kök,
i ett nästan fönsterlöst rum. Ringer därefter till
Lapplandsflyg. Lyckligtvis har jag min mobiltelefon med mig, men ingen
laddare, batteriet är dåligt, så jag får
hushålla. Får plats på helikoptern till Staloluokta i
morgon lördag 12.30, och tillbaka på tisdag kväll
18.25. På onsdagen är min plan att gå upp på
Prinskullen, och sedan på torsdag morgon åka till Jokkmokk.
De vill ha betalt idag, jag knatar iväg på landsvägen
till helikopterplattan en kilometer bort. Flickan i receptionen är
trevlig, hon slår upp på den norska vädersidan om hur
vädret ska bli. Moln, sol, regn, alla symbolerna samtidigt
för varje dag. Dvs helgarderat, då kan det aldrig bli fel.
Betalar 1700:- för helikoptern. Allt var inte bättre
förr, bekvämt att kunna betala med kort. På vägen
tillbaka slinker jag in det kombinerade naturum, café, och
butik, och köper en öl, Norrlands guld att ha till lunchen.
Man är ju i Norrland.
Tillbaka på fjällstationen studerar jag kvällens
matsedel i restaurangen: kokt lax. De har idag ingen för- eller
efterrätt, ont om personal och många bokningar. Det skulle
bli för jobbigt med en hel meny. Det passar mig bra. Man ska
helst boka i förväg. Det är min födelsedag idag,
så jag unnar mig en god middag och bokar in mig. Lämnar
tillbaka och tackar för värmedynan. Värdinnan ber om
ursäkt för att hon skrivit lappen på engelska. Det
reflekterade jag inte ens över. Dricker min öl till lunchen,
nyponsoppa och makrill i tomatsås.
Ägnar eftermiddagen åt Kamajåkkå. Jag har i år
många undrat hur långt man kan gå uppströms
utmed jåkken. Följer stigen uppströms. Det är en
knölig stig. Jag gör en del strandhugg ut på klipporna.
Det är avkopplande att sitta och lyssna på forsens brus och
se vattnet strömma över stenar och klippor. Ett par
vandrarkängor hänger i ett träd. Ett kors är ristat
i en trädstam. Ett minnesmärke över en förolyckad
vandrare? Stigen blir sämre och sämre, jåkken har vid
högvatten sköljt upp bråte på den. Ryggen
värker, går ut och sätter mig på klipporna.
Håller mig på säker mark, vill inte få ett kors
i ett träd som minne efter mig. Det är skönt att sitta
ensam här, fundera, se och lyssna på jåkken. Går
till slut långsamt tillbaka. Tvättar lite kläder
inför Staloluokta vistelsen.
Vid middagsbordet har jag en norsk chaufför och ett tyskt par. Det
småpratas. Han kör runt schweiziska studenter som studerar
livet på nordkalotten. De är nu i Staloluokta, han ska
hämta dem vid helikoptern i morgon. I matsalen är också
ett stort herrsällskap. Sjunger högljutt. Kokt lax med
mandelpotatis, det smakar utmärkt. Efter maten går jag till
Utkiken. Där är ingen servering ikväll p.g.a. de
många middagsgästerna. Herrsällskapet kommer och
dricker whiskey. Lika högljudda. Kanske de firar avslutningen
på en fjällvandring?
Länkar
Lapplandsflyg - helikopter till Staloluokta
|