28 augusti

Kvinnorna och Juni ger sig av i tid för bussen 5.40 till Jokkmokk. Jag drar mig en stund och äter sedan min vällingfrukost i självhushållsköket. Det är bara jag som brukar sitta där. Ett litet mörkt rätt tråkigt kök, i ett nästan fönsterlöst rum. Ringer därefter till Lapplandsflyg. Lyckligtvis har jag min mobiltelefon med mig, men ingen laddare, batteriet är dåligt, så jag får hushålla. Får plats på helikoptern till Staloluokta i morgon lördag 12.30, och tillbaka på tisdag kväll 18.25. På onsdagen är min plan att gå upp på Prinskullen, och sedan på torsdag morgon åka till Jokkmokk.

De vill ha betalt idag, jag knatar iväg på landsvägen till helikopterplattan en kilometer bort. Flickan i receptionen är trevlig, hon slår upp på den norska vädersidan om hur vädret ska bli. Moln, sol, regn, alla symbolerna samtidigt för varje dag. Dvs helgarderat, då kan det aldrig bli fel. Betalar 1700:- för helikoptern. Allt var inte bättre förr, bekvämt att kunna betala med kort. På vägen tillbaka slinker jag in det kombinerade naturum, café, och butik, och köper en öl, Norrlands guld att ha till lunchen. Man är ju i Norrland.

Tillbaka på fjällstationen studerar jag kvällens matsedel i restaurangen: kokt lax. De har idag ingen för- eller efterrätt, ont om personal och många bokningar. Det skulle bli för jobbigt med  en hel meny. Det passar mig bra. Man ska helst boka i förväg. Det är min födelsedag idag, så jag unnar mig en god middag och bokar in mig. Lämnar tillbaka och tackar för värmedynan. Värdinnan ber om ursäkt för att hon skrivit lappen på engelska. Det reflekterade jag inte ens över. Dricker min öl till lunchen, nyponsoppa och makrill i tomatsås.

Ägnar eftermiddagen åt Kamajåkkå. Jag har i år många undrat hur långt man kan gå uppströms utmed jåkken. Följer stigen uppströms. Det är en knölig stig. Jag gör en del strandhugg ut på klipporna. Det är avkopplande att sitta och lyssna på forsens brus och se vattnet strömma över stenar och klippor. Ett par vandrarkängor hänger i ett träd. Ett kors är ristat i en trädstam. Ett minnesmärke över en förolyckad vandrare? Stigen blir sämre och sämre, jåkken har vid högvatten sköljt upp bråte på den. Ryggen värker, går ut och sätter mig på klipporna. Håller mig på säker mark, vill inte få ett kors i ett träd som minne efter mig. Det är skönt att sitta ensam här, fundera, se och lyssna på jåkken. Går till slut långsamt tillbaka. Tvättar lite kläder inför Staloluokta vistelsen.

Vid middagsbordet har jag en norsk chaufför och ett tyskt par. Det småpratas. Han kör runt schweiziska studenter som studerar livet på nordkalotten. De är nu i Staloluokta, han ska hämta dem vid helikoptern i morgon. I matsalen är också ett stort herrsällskap. Sjunger högljutt. Kokt lax med mandelpotatis, det smakar utmärkt. Efter maten går jag till Utkiken. Där är ingen servering ikväll p.g.a. de många middagsgästerna. Herrsällskapet kommer och dricker whiskey. Lika högljudda. Kanske de firar avslutningen på en fjällvandring?

Länkar
Lapplandsflyg - helikopter till Staloluokta

Kängor

Kamajåkkå

Stigen

Uppströms

Korset

Nedströms