Går som vanligt på toaletten vid sextiden. Vid frukosten pratar jag med en man, som har sträckt sig i vaden, och kan inte fortsätta vandringen. Han verkar bekant och han känner igen mig, men från var? Under vandringen har han stärkt sig med att plocka och äta odon. Jag undrar hur de ser ut, har aldrig sett dem. Va!?? Växer överallt härute, bygdeblå färg, ljusare än blåbär, mindre smakfulla. Känner mig dum. Då är det odon jag ätit hela tiden, jag som trodde det var blåbär. Tjejerna igår hade rätt, de åt blåbär. Så dum och okunnig jag är. Dåligt minne skyller jag på, jag som plockat så mycket blåbär i min barndoms skogar. Har aldrig brytt mig om att slå upp och se hur odon ser ut. Mannen ska med Fiskflyg till Ritsem.

Jag är huslig, värmer vatten till disken, hämtar nytt vatten, och även vatten till tvättrummet. Det hotas med storm idag, på himlen skyar ovädersmolnen upp och det regnar lätt. Jag tror att A kommer idag och går till Isak i shoppen för att beställa två rökta fiskar. Jag tror han heter Isak. Det är en annan man som öppnar, jag får vänta därinne på Isak. Hundern skäller, verkar rädd för mig. "Edvin Nilsson lever än" "Piraks begravning fyllde kyrkan" Två som skildrat fjällen, Edvin Nilssons bok Sarek inspirerade till att börja fjällvandra, Pirak träffade jag och har en tavla av. Mannen är från Jokkmokk, och berättar att Jokkmokk har två kyrkor. Den nya från 1890 och den gamla från 1970-talet. Fanns en äldre från 1700-talet men den brann, och man byggde upp den igen i samma stil, därför är den gamla yngre än den nya. Jag undrar vad som finns att göra i Jokkmokk. "Samma som här, tittar ut genom fönstret". Hm. Isak kommer, hunden blir glad, jag beställer fisken, hämtas klockan sex.

Äter lunch i matsalen. Studerar i smyg tresällskapet. De måste ha ett stort förråd av mat och dryck med sig. Vin, marmelad, kakor, är inte precis fjällmat. De roar sig med att spela kort. Jag blickar dystert ned på min pulversoppa och knäckebröd. Mannen med vaden kommer ihåg var vi setts, på båten till Padjelantaleden. Givetvis. Då måste han ha gått förbi A.

Ovädret tycks ha kommit av sig. Det blåser inte, det är inte så mycket ovädersmoln längre. Gör ett försök att gå till Kieddaure, men hamnar i oländig terräng i en sänka. Stigen som jag försökt följa upplöses. Det börjar  regna så smått igen. Det är en riktig skvättedag. Går upp på  en kulle, ser ut över sjön. Grått. Gör ett besök i kyrkkåtan. Genom kyrkfönstret ser världen lite färggladare ut idag. Går till kvinnan i det grå huset och köper glödkakor. Frågar henne om hon vet något om Raggfingerörten. "Det ska finnas en sällsynt blomma på Virihaures västra strand, min son kör många dit.". Får ett namn på en man som ordnar utflykter dit, så han bör veta. Regn, sol, blåst omvartannat. Den norska väderhelgarderingen slår in.

En norsk äldre kvinna har vandrat från Sulitelma, med nya kängor. Nu har hon problem med fötterna, så hon får bryta. Staloluokta är brytningspunkt med sina helikopterförbindelser. En Fiskflyg helikopter kommer från Kvikkjokkhållet, sveper över sjön, cirklar runt men ger sig av utan att landa. Det blir spekulationer. Varför? Kommer mannen med vaden iväg liksom samekvinnan (hon sköter Fiskflyg bokningar på plats) som ska hem för säsongen iväg? En stund senare kommer ytterliggare en Fiskflyg maskin, från Ritsemhållet. Den landar hos samekvinnan. Vi spanar, ser ut som alla kommer med. Dagens stora samtalsämne

A kommer halv tre i regn. Han tänkte: "U kunde ha tagit helikoptern hit och varit här, och här är han. Han har tänkt själv.". A får det amorösa rummet för sig själv. Nu är det sol i ett fönster, regn i ett annat, regnbåge i ett tredje. A är hungrig, mitt förråd av glödkakor tycker han är för litet. Vi går och köper fler glödkakor. Hämtar sedan fisken och äter. Vi har en god vän K som går Padjelantaleden från Ritsem. Han bör dyka upp vilken dag som helst. Vi tar en kvällspromenad till tältplatsen, kanske han tältar där? Tomt.

Länkar