AAAAJJ! Ryggen klagar våldsamt, klarar inte att gå med en tung packning på den ryggen. Snabb omplanering. A lämnar tält/liggunderlag/termos, lättar på packningen för att gå Padjelantaleden. Följer honom till båten 9.30. Ett danskt par med barn ska också med. A som inte har någon klocka med sig får låna min, kan vara bra att ha. Vinkar farväl. Deppig går jag tillbaka till vägen. Där ligger ett hus som det förr fanns en kiosk i. Busshållplatsen var utanför. Vad göra? Går förbi f.d. prästgården och ner till Kamajåkkå. Står en stund och ser på forsen. Går uppför slänten till en öppning. Där står en midsommarstång, än mer deprimerad än jag. På en skylt står "Linné was here". Han har fått en sträcka uppkallad efter sig, Linnés väg, när han besökte området. Den går upp till Prinskullen och genom Vallevagge. Min väg går tillbaka och in i kyrkan. Begrundar mitt öde. Åter på fjällstationen får jag låna en väckarklocka i receptionen. Bokar rum, måste byta från rum 6 till 4 i gamla delen. Getterna försöker trösta mig. Äter en enkel lunch. Vad göra?

Jag beslutar mig för att testa ryggen och göra en promenad utan packning upp på kullen Sjnjerak. Börjar vid huset där det förr fanns busshållplats och kiosk. Går till en början på väg, sedan på stig genom skog. Bitvis en stenig och knölig stig. På några ställen är grillplatser och vindskydd. Efterhand övergår granskogen till björkskog. En bro tar mig över en bäck. Stigen stiger långsamt uppför. Visare utan text pekar åt alla håll. Väljer en stig som tar mig upp på kalfjället. Vid en liten sjö är en raststuga. Ett tyskt par sitter och tar igen sig inför nedgången till Kvikkjokk. Går upp på krönet med utsikt mot Kvikkjokk och deltat. Ripriset har fått sin röda höstglöd. I nordost syns några sjöar, verkar gå en stig ditåt. Ser fint ut. Jag bättrar på toppröset. En för mig okänd blomma, vita små blommor i en klase. I norr är ett annat krön. En fyrhjuling är på väg upp på den. Ryggen säger helst inte för min del, så jag återvänder samma väg.

Har en pratstund med värdparet. Fjällstationen är till salu. Kanske det inte blir någon station här i framtiden? Det är inte renoverats på länge, så det kostar nog att rusta upp. Svenska TuristFöreningen verkar inte intresserad av Kungsleden söder om Saltoluokta. Fjällvandrarna är nog inte lönsamma, bättre då att satsa på de som spenderar pengar på upplevelser, boende och mat. Jag ska skicka As tält och liggunderlag till Ritsem, får bussgodsblanketter av värdparet. Lyckas fylla i dem, och väntar vid kyrkan på kvällsbussen. Kostar 121 kronor. Middagen är fjällmaten, skinka och rotmos. Tröstar mig med ett glas vin i utkiken och skriver i dagboken, men har ingen större inspiration.

20/12 2009:
Läser i Norrbottenskuriren att fjällstationen har fått ny ägare, enligt avsiktsförklaringen ska den drivas vidare i samarbete med STF, En varsam renovering planeras, skyndas långsamt. Vi får se hur det går. Hoppas kan man.

Länkar