AAAAJJ! Ryggen klagar våldsamt, klarar inte att gå med en tung
packning på den ryggen. Snabb omplanering. A lämnar
tält/liggunderlag/termos, lättar på packningen för
att gå Padjelantaleden. Följer honom till båten 9.30.
Ett danskt par med barn ska också med. A som inte har någon
klocka med sig får låna min, kan vara bra att ha. Vinkar
farväl. Deppig går jag tillbaka till vägen. Där
ligger ett hus som det förr fanns en kiosk i.
Busshållplatsen var utanför. Vad göra? Går
förbi f.d. prästgården och ner till
Kamajåkkå. Står en stund och ser på forsen.
Går uppför slänten till en öppning. Där
står en midsommarstång, än mer deprimerad än jag.
På en skylt står "Linné was here". Han har
fått en sträcka uppkallad efter sig, Linnés väg,
när han besökte området. Den går upp till
Prinskullen och genom Vallevagge. Min väg går tillbaka och
in i kyrkan. Begrundar mitt öde. Åter på
fjällstationen får jag låna en väckarklocka i
receptionen. Bokar rum, måste byta från rum 6 till 4 i
gamla delen. Getterna försöker trösta mig. Äter en
enkel lunch. Vad göra?
Jag beslutar mig för att testa ryggen och göra en promenad
utan packning upp på kullen Sjnjerak. Börjar vid huset
där det förr fanns busshållplats och kiosk. Går
till en början på väg, sedan på stig genom skog.
Bitvis en stenig och knölig stig. På några
ställen är grillplatser och vindskydd. Efterhand
övergår granskogen till björkskog. En bro tar mig
över en bäck. Stigen stiger långsamt uppför.
Visare utan text pekar åt alla håll. Väljer en stig
som tar mig upp på kalfjället. Vid en liten sjö är
en raststuga. Ett tyskt par sitter och tar igen sig inför
nedgången till Kvikkjokk. Går upp på krönet med
utsikt mot Kvikkjokk och deltat. Ripriset har fått sin röda
höstglöd. I nordost syns några sjöar, verkar
gå en stig ditåt. Ser fint ut. Jag bättrar på
toppröset. En för mig okänd blomma, vita små
blommor i en klase. I norr är ett annat krön. En fyrhjuling
är på väg upp på den. Ryggen säger helst
inte för min del, så jag återvänder samma
väg.
Har en pratstund med värdparet. Fjällstationen är till
salu. Kanske det inte blir någon station här i framtiden?
Det är inte renoverats på länge, så det kostar
nog att rusta upp. Svenska TuristFöreningen verkar inte
intresserad av Kungsleden söder om Saltoluokta.
Fjällvandrarna är nog inte lönsamma, bättre
då att satsa på de som spenderar pengar på
upplevelser, boende och mat. Jag ska skicka As tält och
liggunderlag till Ritsem, får bussgodsblanketter av
värdparet. Lyckas fylla i dem, och väntar vid kyrkan på
kvällsbussen. Kostar 121 kronor. Middagen är fjällmaten,
skinka och rotmos. Tröstar mig med ett glas vin i utkiken och
skriver i dagboken, men har ingen större inspiration.
20/12 2009:
Läser i Norrbottenskuriren att fjällstationen har fått ny ägare, enligt
avsiktsförklaringen ska den drivas vidare i samarbete med STF, En
varsam renovering planeras, skyndas långsamt. Vi får se hur
det går. Hoppas kan man.
Länkar
|