Jag säger hej då till katten. Hon tittar lite surt och oroligt efter mig.
Fjällvandra med dina krämpor, muttrar hon. Som avtalat kommer min vän
och hämtar mig klockan elva, och vi åker till flygplatsen. På
flygplatserna är det nuförtiden helt opersonligt. Man checkar in med
en automat, som spottar ut en adresslapp som man själv ska sätta
fast på bagaget, som man sedan lämnar på ett bagageband.
Som vanligt lyckas jag trassla till lappen, den är hopklistrad och
knappt läslig när jag slutligen lyckas fästa den på ryggsäcken.
Jag ber en bön när ryggsäcken försvinner på bagagebandet
om att få återse den igen. Attan också, jag har glömt att jag har
två bagage, även vandrarstaven ska ha sin lapp. Jag får be om
personlig assistans för att få en lapp till. Inte ens ett
boardingkort får man, fingeravtrycket skannas in och lagras
för att användas som boardingkort vid gaten. Min väns fingeravtryck
fungerar inte, liksom många andras, så han får visa legitimation
i stället.
SAS och Nordic Regional har inget avtal om bagagehantering,
så på Arlanda måste vi hämta ut bagaget och checka in det igen.
Ny automat, denna gång trycker jag ut två adresslappar,
vilka jag igen lyckas trassla till så att de är knappt läsbara.
Det blir att be en bön igen. Fler säkerhetskontroller, snart
är det omöjligt att flyga. Lika bra det, det är inte särskilt
bra för miljön. Trots det flyger allt fler och mer, det var
fullt på planet till Arlanda och det är fullt på planet
till Gällivare. Packade sillburkar.
Min bön har hörsammats igen. Bagaget har hittat fram som det ska.
I morse ringde jag och beställde en taxi, trots det står vi
till slut ensamma och utan taxi. Vi får beställa en ny, som
för 160 kronor kör oss till Hotel Dundret nära
järnvägsstationen. Vandrarhemmet på "Andra sidan" som vi
brukar övernatta på var fullbokat. I stället för att
tälta var vi bekväma och bokade rum på hotell.
Dundret visar sig vara ett trevligt litet hotell.
600 kronor för ett dubbelrum, inklusive frukost,
är inte mycket dyrare än vandrarhem. Klockan är sent (21.30),
vi ränner runt för att hitta en matbit. Allt är stängt eller
stänger. Till slut hamnar
vi på grillen vid stationen. Myggen hälsar oss redan välkomnna.
Det verkar lovande.
|
Hotel Dundret

|
|