F-n!! Vaknar med rejält ont i halsen. Min vän känner också av halsont. Ska det bli som förra vandringen med hög feber i flera dagar? Med de farhågorna bestämmer vi oss för att ändra planer och göra en kort dagsvandring fram till bron över Miellädno och avvakta hälsotillståndet där till i morgon. Under vår frukost får vi ett trevligt besök av en flock renar som bestämt sig för att ha sin frukost på ängen runt vårt tält.

Kroppen protesterar över att behöva röra på sig, men den lyder hjärnan. Fram till Rissájåhkå är det småkulligt och en del kärr passeras. Det är mulet men regnet håller sig borta. Rissájåhkå delar sig i flera fåror, det är stövelvad över alla. Över den bredaste måste vi snedda för att hitta stöveldjup. Vi fortsätter över ostsluttningen av Nuortap Rissávárre, österut kan vi beundra utsikten över Álggajávrre och Álggavágge. Vi sitter en lång stund och studerar hur två vandrare klarar av roddturen över sjön vid utloppet till Miellädno. Det är rätt grunt och ibland verkar de köra på grund. Det finns en båt på var sida, det blir att ro tillbaka med en båt på släp. Det tar sin tid men det går bra.

Vi fortsätter nedströms längs älven, det är småkulligt, en del kärr, och lågvuxen vide. Normalt lättvandrat men kroppen protesterar ändå vilt, den mår inte bra säger den. Halv tre står vi vid bron. Bron ser ut att vara nödtorftigt reparerad efter att i många år varit i stort sett oanvändbar. På bron står det: "Varning, arbetsplats. Vistas ej på bron eller i omgivningen". Tillknycklat bråte ligger invid bron. Vi går nedströms och hittar en tältplats. Fyra personer trotsar varningen och går över bron.

VILA! Ont i halsen och allmänt kass. Men solen kommer fram och hälsar på hos oss. Det värmer.