Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag8: 21 augusti, Vuojatädno - Sjpietjavjåhkå, 17 km

Det är en kall natt. Det ligger ett islager på tältet när jag gör en nödig utflykt vid tvåtiden. När jag vaknar igen är det varmt och soligt. Vi ger oss snabbt av och går upp på Gisuris. Uppe på toppen är det en enormt stor militäranläggning. Mängder av soldater marcherar raskt fram och tillbaka på gatorna och kasernplanerna. Min vän utbrister förvånat: "Vem har byggt det här??", och springer studsandes fram mellan hus och soldater. Haltandes försöker jag följa efter. Vi hittar ut och kommer in i en lummig park. Vid utkanten av parken ligger järnvägsstationen i Åstorp varifrån vi tar tåget hem. Jag vaknar, gnuggar drömmen ur hjärnan och tittar ut ur tältet. Ute är det nu mulet och varmare.

Vi ger oss uppför sluttningen av Loadásj. Det är en del lågvuxen vide, kärrmarker, och knott en masse. Det är ingen vind som håller dem på mattan, förutom på några fåtal utsatta platser. På dessa tar vi våra pauser. Uppe på platån mellan Loadásj och Njierek är det några kärr, i övrigt är det mycket lättvandrat. En flock renar springer förbi. Vi har nu fått fint väder och solsken. Men tyvärr fortfarande ingen vind. Vi går mot höjden Njierek där vi på jakt efter vind går högt upp på sydsluttningen. Vår jakt lyckas delvis. Här uppe är det fina gräsängar att gå på. Vi har en helt makalös utsikt, nedanför oss sträcker Njierekjávrre ut sig, bakom vid horisonten är fjällen i Guohpervágge. I öster reser sig Gisuris, utan någon synbar militäranläggning på toppen. Däremot ser det ut att vara en enkel promenad upp på toppen, men det har vi inte tid till.

Vi rundar Njierek, går norrut fortsatt högt upp. Nere i den flacka sänkan nedanför Sjpietjav ligger en fin liten sjö, Elliboarkajávrásj. Bakom Sjpietjav sticker en molnfri Áhkká upp sina toppar. På marken blommar den vackra blå klippveronikan. Vi lägger packningarna och går upp på en höjd för att få utsikten västerut mot sjön Sállohávrre med Norge därbakom. Filmen är slut och jag öppnar kameran för att byta film. RIDÅ!! Jag har glömt dra in filmen. Ja, jag är gammalmodig med att ha en mer än tjugo år gammal analog kamera (OM40). "Köp en digital kamera" uppmanar mig min vän som har ett sådant modernt påfund. SKIT! Jag svär så det osar. Hoppas att den del bilder klarat sig.

Vi kommer på stigen ner till Kisurisstugan. Vandringen ner bjuder på storslagna vyer mot Guvtjávrre och Áhkká. Stigen passerar förbi vide, kärr, hedar, och längre ner en gles fjällbjörkskog. Innan stugan delar sig stigen, vi råkar hamna på en som går till stugan, men det kanske alla gör. Vid stugan huserar ett stort sällskap. Där huserar också moln av knott, av vilka en del slår följe med oss. Från stugan följer vi Padjelantaleden genom björkskogen på små åsar fram till bron över Sjpietjavjåhkå. Vi slår upp tältet i en glänta på andra sidan bron. En äldre man tvättar av sig i jåkken, till synes helt obekymrad av knott. Tillsammans med de irriterande flygfäna tar jag ett uppfriskande dopp. Massmord! Jag dränker mängder av de små kräken. Denna vandring är den första sedan vi började fjällvandra 1981 som vi upplevt knott. Senare på kvällen blir det kyligare och vi kan vara ute i fred tillsammans med en skön solnedgång.

Njierekjávvre

Elliboarkajávrásj

Guvtjávrre

Österut

Tältplats