| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
2007
Bildgalleri
Fotoalbum
Bildspel
Prolog
Dag1
Dag2
Dag3
Dag4
Dag5
Dag6
Dag7
Dag8
Dag9
Dag10
Epilog
| Dag3: 16 augusti, Bållávrjåhkå - Tjågnårisskajdde, 18 km | |
|
Natten är blåsig, och dagen börjar med regn.
När vi ger oss av halv elva är det regnställl som gäller.
Det blir en skurrik dag. Vi tar det så lugnt på leden mot Tuottar,
vi går genom ett flackt småkulligt landskap där Kierkevare tronar
i söder. Det bär sakta uppför. Vi tar en paus i en av de många
regnskurarna. Mötande vandrare undrar om vi vill ha lift. Ser vi
så eländiga ut redan? Tyvärr, men vi ska åt andra hållet, men tack ändå
svarar vi. Lagom till lunch kommer vi fram till en liten knalle
med en vidsträckt utsikt västerut, där mörkblå moln härskar. Över oss skiner solen
för en kort stund, sedan börjar regnet igen.
Stigen vindlar sig mjukt över och mellan kullarna. Vinden kommer framifrån och piskar regnet i ansiktena på oss. Det är mycket spångat. Lämlar springer snabbt ut och in, under och mellan plankorna. Man får vara försiktig så man inte trampar ihjäl de små söta krabaterna. Strax innan Tuottarstugorna är två breda men enkla vad. Vi går över det första, vid det andra vadet lämnar vi leden och följer bäckravinen upp till sjön Duottarjávrre. Vi följer den västra sidan av sjön, där det är lättgånget på gräsängar, valformade klippor, och fina stränder. Tyvärr är det ett idogt skurande hela tiden. Efter den nordvästra tarmen av sjön svänger vi österut, och upptäcker efter en stund att vi svängt för mycket, vi går mot den östra tarmen av sjön istället för att hålla riktningen mot höjden Oarjep Rissávárre. Vi genar över tusenmeters nivån mot den namnlösa sjön söder om Oarjep Rissávárre. Motlutet och regnet som slår mot oss gör att man börjar bli lite trött, mjölksyran känns i lårmusklerna. Det blir bättre när det planar ut och sjön breder ut sig framför oss. Vi tar riktning mot Sarvesvagge. Fram till nedgången mot Tjågnårisskajdde är det en behaglig vandring. Nedgången är småkullig och bitvis ganska brant, när man är lite trött känns den nog brantare än vad den är. Utsikten är vår belöning. En helikopter studsar vid renvaktarstugan nere vid Tjågnårisjåhkå. Halv sju är vi nere på plan mark, och slår upp tältet på en äng invid en liten bäck. En timme senare slutar det regna och det klarnar upp. Det känns bra. |
Västerut Duottarjávrre  Oarjep Rissávárre  Tältplats  |