Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag10: 23 augusti, Ritsem - Hem, km

Som vanligt är en hemresa tradig. Iväg går an, då har man förväntningar och resan framför sig. Nu bär det hem till vardagen. Det blåser så mycket idag så att båten inte kommer ut ur hamnen för turen till Änonjalme. Till slut mojnar det och båten pilar över. Vår buss, som ska avgå 10.30, väntar till dess båten ska komma tillbaka. Under tiden pratar jag med Einstein vid butiken. En klipsk hund. Vi blir lite försenade, inget allvarligt. Bussen kör ner till hamnen för att möta båten, men det är inga passagerare med den. I Stora Sjöfallet gör vi ett tjugo minuters uppehåll, långt nog för att t.ex. fika och sträcka på benen. Trots förseningen och vägarbete är vi i tid till Gällivare, 14.00

Trots mina dubier hinner vi med att beställa taxi, lämna in bagaget för förvaring i turistinformationen (25:-), äta lunch på kinarestaurangen, handla frukt på Domus, och prata med en av fjällrävarna som vi träffar på en bänk på torget. Vi gnölar över att man ofta inte längre kan köpa biljetter på järnvägsstationerna, han hade haft svårt att få biljett på nattåget söderut i kväll. Klockan tre tar vi taxi till flygplatsen. Här får man fortfarande en mänsklig incheckning.

Planet lyfter 16, det är inte smockfullt så det blir en relativt behaglig flygtur. På Arlanda hämtar vi vårt bagage. Eftersom vi är i god tid försöker vi boka om till till tidigare flyg. "Det kostar 1750:-/person", "Nej tack" svarar vi. Incheckningsautomaterna spottar ut bagageremsorna. Den här gången lyckas jag inte ens se att få av klisterremsorna. Min vän får vara min hemhjälp. Många sitter med laptop i knät och mobiltelefon i örat. De jobbar, surfar, eller vad? Förr satt man i väntans tider och läste, funderade i lugn och ro. Hjulen ska snurra fortare. I planet får jag plats bredvid en bredarmad man med en laptop i knät. Det är en lugn flygresa, vi landar i tid.

På parkeringen utanför flygplatsen ligger en livlös man. Insatsledaren är på plats, så det verkar vara under kontroll. Min vän kör mig hem. Klockan är elva på kvällen när jag sätter nyckeln i dörren. Ett ljudligt jamande hörs från kattluckan. En glad och välkomnande katt står i dörröppningen när jag öppnar dörren. Under natten blir jag väckt flera gånger av en katt som vill förvissa sig om att jag verkligen är hemma.

Stora Sjöfallet

Katten