Vi hade hoppats på en skön promenad utmed Låddejåhkå, men ack vad vi bedrog oss. Tvärtom så får vi en jobbig vandring. Det är mycket dvärgbjörk, vide som ibland är manshög, kärr, diken som döljer sig i videt. Ibland är det enklare att gå i jåhken. Det värsta är avsaknaden av vind, det gör att miljoner små svarta flygfän omsvärmar oss. De bits inte, men de är mycket irriterande. Det är en helt ny bekantskap för oss, vi gissar att det är knott. Vi kommer till en fin fors, den har inte så stort fall som den i går, men fin ändå. Här ger vi upp jåhkvandringen och tar oss uppför sluttningen av Máhttoajvve för att undvika det värsta videt. Det blir aningen bättre, men knotten ger inte upp så lätt. OAJ! Jag hejdar mig när en kniv skär från vänstra höften ner till knäet. Det är förstås inte en kniv, men det känns så. Jag stannar mitt i steget. Det gör oerhört ont. Efter en stund ger smärtan med sig, jag skakar på benet och sätter försiktigt ner det. Puh, det går att gå på, men oron är att min skada har gått upp.

När vi närmar oss Padjelantaleden avtar videt och det blir lättvandrat. Vid bron över jåhken är en mäktig fors. I klippväggarna är stora hål skapade av stenar som vattnet fått i rotation och stenen har under årens gång grävt sig ner i klippan. Ett fascinerande och vackert konstverk. I en bäck innan stugan ligger öl på kylning. Vid stugan tar vi lunch. En svag vind fläktar förbi och knottplågan lättar. En flicka kommer gående med en vacker hund. Stugvärden kommer också, han håller på med att måla om stugan. Han berättar att det har varit sådär med årets säsong. Kanske är fjällvandring inte så populärt längre.

Vi ger oss av på leden mot Kisuris. Det är en kraftig uppförsbacke i början. Det är märkligt spångat. Spångat där det inte behövs, och inte spångat där det skulle behövas. Vierttjajågåsj är bred men from som ett lamm, den ser ut att kunna vara en ulv när det är mycket vatten. Ett lätt regn följer oss, och utsikten mot sjöarna döljs i ett dis. Lämlar springer under plankorna där det är spångat. Bara vi inte krossar dem, men vi går mest vid sidan om. En kvinna kommer långsamt gående, hon ser sig noga för så att hon inte krossar någon lämmel. En birandig gräshoppa flyr.

Det planar ut, regnet upphör och diset löses upp. Solen döljs av en slöja, så det blir säkert regn igen. Vi har nu en hänförande utsikt över Vastenjávrre. Stigen är lättgången, framför oss ser vi snart Vuojatädno. Jag börjar bli trött, videt, benet och infektionen har tärt på krafterna. Vi slår upp tältet invid en bäck, med en rofylld utsikt mot sjöarna. Jag tvättar håret i bäcken, och använder sovsäcken som hårtork. Klockan är halv nio och det börjar regna. Under vandringen idag har vi passerat ett rävgryt. Det såg nyligen använt ut, förhoppningsvis blev det en föryngring för fjällräven. En hel del lämmel finns ju i år.