Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag2: 15 augusti, Gällivare - Bållávrjåhkå, 7 km
Frukosten är bastant: ägg, sill, lax, fil, müsli, skinka, etc etc. Efter frukosten går vi till Öströms färg, eller Conforama som det nu heter, och hämtar vår undanställda rödsprit. Man får ju inte ta med sådant på flyget. Intill Öströms ligger Åhults café, eller Nyfiket som det nu heter. Där köper jag en baguette att ha som lunch på bussen till Ritsem. Vi packar ihop, checkar ut, har en trevlig pratstund med hotellvärden, och går bort till bussen. Dit har många andra också gått, vi är så många så att alla inte får plats i bussen. De som blir över ska till Kebnats, dit de får åka med taxi för samma pris som för bussresan.

På vägen till Ritsem är det vägarbete. Det är på tiden man gör vid vägen, det är skumpigt men vägen är ändå bättre än den var utan vägarbeten. Vi lämnar av folk i Kebnats, de undrar oroligt vart taxin tagit vägen? Vid Suorva har man satt upp stängsel och grindar. Man har väl inte stängt vandrare ute från denna ofta använda väg in i Sarek? (kommentar: en grind är öppen för vandrare, men grinden för fordon är låst). Det är antagligen av säkerhetsskäl, allt måste låsas in nuförtiden. När jag var liten låste man inte på landet, gjorde man det så la man nyckeln under mattan på farstun: "Någon kan ju behöva komma in". Vi går av vid helikopterplattan i Ritsem.

Helikoptern ska först ut och hämta en vandrare, vi får vänta en stund på vår tur. Den är sen tillbaka, föraren fick leta en stund eftersom den som skulle plockas upp inte var på den förutbestämda platsen. Vi får en fin tur till Staloluokta, från min plats framme hos föraren har jag en utmärkt utsikt. Landskapet flyter snabbt förbi under oss, Låddejåhkå, Miellädno, Virihaure, Arasluokta, de välkända platserna. Efter att ha landat i Staloluokta ger vi oss direkt av på Padjelantaleden mot Tuottarstugorna.

Vi har gått här några gånger tidigare, det är mest en transportsträcka för oss idag. Vi lämnar den vackra utsikten ut över Virihaure bakom oss, i söder reser sig Kierkevare, framför oss är ett småkulligt landskap där Sarekfjällen lockar långt borta vid horisonten. Vädret är hyfsat och stigen är lättvandrad. Vi möter en hel del vandrare. Några är trötta och undrar hur långt det är kvar till Staloluokta, andra ilar iväg utan att knappt hinna säga hej. Efter sjön Gieddávrre går stigen genom vide utmed ett vattendrag. En gång tältade vi i videt, men nu hittar vi inte någon öppen plats. På andra sidan av vattendraget ser det bättre ut. Vi fortsätter därför över på bron över Bållávrjåhkå, och går tillbaka längs andra sidan, där vi hittar en bra tältplats. Andra har också hittat den, på marken ligger dambindor och kalsonger. Inte ens hemma i staden hittar man sådant utslängt. Det blåser upp och mulnar på.

Arasluokta

Staloluokta

Österut

Tältplats