Frukosten är bastant: ägg, sill, lax, fil, müsli, skinka, etc etc.
Efter frukosten går vi till Öströms färg, eller Conforama som det nu heter,
och hämtar vår undanställda rödsprit. Man får ju inte ta med sådant
på flyget. Intill Öströms ligger Åhults café, eller Nyfiket som det nu heter.
Där köper jag en baguette att ha som lunch på bussen till Ritsem.
Vi packar ihop, checkar ut, har en trevlig pratstund med hotellvärden, och
går bort till bussen. Dit har många andra också gått, vi är så många
så att alla inte får plats i bussen. De som blir över ska till Kebnats,
dit de får åka med taxi för samma pris som för bussresan.
På vägen till Ritsem är det vägarbete. Det är på tiden man gör vid vägen,
det är skumpigt men vägen är ändå bättre än den var utan vägarbeten.
Vi lämnar av folk i Kebnats, de undrar oroligt vart taxin tagit vägen?
Vid Suorva har man satt upp stängsel och grindar. Man har väl inte
stängt vandrare ute från denna ofta använda väg in i Sarek?
(kommentar: en grind är öppen för vandrare, men grinden för fordon
är låst). Det är antagligen av säkerhetsskäl, allt måste låsas in
nuförtiden. När jag var liten låste man inte på landet, gjorde man
det så la man nyckeln under mattan på farstun: "Någon kan ju
behöva komma in". Vi går av vid helikopterplattan i Ritsem.
Helikoptern ska först ut och hämta en vandrare, vi får vänta en stund
på vår tur. Den är sen tillbaka, föraren fick leta en stund
eftersom den som skulle plockas upp inte var på den förutbestämda platsen.
Vi får en fin tur till Staloluokta, från min plats framme hos föraren
har jag en utmärkt utsikt. Landskapet flyter snabbt förbi under oss,
Låddejåhkå, Miellädno, Virihaure, Arasluokta, de välkända platserna.
Efter att ha landat i Staloluokta ger vi oss direkt av på
Padjelantaleden mot Tuottarstugorna.
Vi har gått här några gånger
tidigare, det är mest en transportsträcka för oss idag.
Vi lämnar den vackra utsikten ut över Virihaure bakom oss, i söder
reser sig Kierkevare, framför oss är ett småkulligt landskap
där Sarekfjällen lockar långt borta vid horisonten. Vädret är hyfsat och stigen
är lättvandrad. Vi möter en hel del vandrare. Några är trötta och
undrar hur långt det är kvar till Staloluokta, andra ilar iväg utan
att knappt hinna säga hej.
Efter sjön Gieddávrre går stigen genom vide utmed ett vattendrag.
En gång tältade vi i videt, men nu hittar vi inte någon öppen plats.
På andra sidan av vattendraget ser det bättre ut.
Vi fortsätter därför över på bron över Bållávrjåhkå, och går
tillbaka längs andra sidan, där vi hittar en bra tältplats.
Andra har också hittat den, på marken ligger dambindor och
kalsonger. Inte ens hemma i staden hittar man sådant utslängt.
Det blåser upp och mulnar på.
|
Arasluokta

Staloluokta

Österut

Tältplats

|