25 mars 2005
Det är en gråmulen vårvinterdag. Jag går på en strövstig i Skrylle
utanför Lund
bort till Trollskogen
för att titta på ett av naturens nycker, den
krokiga vresboken, när det hörs ett högt trumpetande. En hel flock
med tranor är på väg norrut. Jag tar fram kikaren och följer
dem tills de försvinner bakom trädtopparna. Jag fortsätter men
hejdar mig när en kniv skär från vänstra höften ner till
knäet. Det är förstås inte en kniv, men det känns så. Jag stannar
mitt i steget. Det gör oerhört ont. Efter en stund ger smärtan
med sig, jag skakar på benet och sätter försiktigt ner det.
Inga problem, det går att gå på. Skönt att det inte var värre,
kanske bara en släng av ischias?
Läs mer om Skrylle >>>
augusti 2005
Smärtan kom tillbaka, mer och mer, det enda jag till slut kunde göra
utan smärta var att stå. Det var inte ischias utan troligen en odefinierbar kombination av
muskelbristning, skavsår och slemsäcksinflammation vid trochanter major, etc....
Vila och cortisonsprutor har gjort att smärtan nu lagt sig en
aning, men det är bara att konstatera att jag fortfarande inte kan gå
ordentligt, sarekvandringen får ställas in.
Flygbolagen är vänliga att, mot läkarintyg, betala tillbaka
vad biljetterna kostat. Efter några stilla dagar
åker jag istället till Alingsås för att åka ångbåt på sjön Mjörn. Jag har ju
sjöns namn i mitt efternamn.
Läs mer om Mjörn >>>
september 2006
Jag rullar ur sängen. Vänstra skinkan och lår är värkande klumpar.
Efter flera cortisonsprutor, akupunktur, massage, sjukgymnastik, och
på senare tid lätt träning på gym och längre promenader, försökte jag mig
på att gå med packning på den knöliga myrstigen i Skrylle. Det gick bra
att gå, men därefter! Inte alls bra.
Det är bara att konstatera att fjällvandringen återigen får ställas in.
Vi har planerat att köra upp till Sylarna. Min vän kör upp med en bekant,
så han får en vandring trots mitt svek i år igen. Jag får även ställa in
semestern och åka på tjänsteresa.
13 augusti 2007
Jag har haft ett år med frekventa och regelbundna besök på gymmet, lätta löprundor,
och vandringar, ibland med fjällpackningen, bl.a. på Skåneleden. Jag har
precis packat ner det sista i ryggsäcken inför årets sarekvandring. Det känns
fortfarande i skinka och lår när jag har ansträngt dem,
men det ska förhoppningsvis fungera. Katten har hjälpt till med att packa.
"Det här ska gå bra", säger hon uppmuntrande, och fortsätter efter en stund:
"Man kanske ska följa med, det skulle vara intressant att jaga lämmel".
Efter att ha funderat på det så bestämmer hon sig för att stanna hemma. "Jag stannar
hemma, reviret måste bevakas. Det är så många som vill åt det.".
Läs mer om Skåneleden >>>
|
Vresbok

Mjörn

Dagstorpssjön

|