9 september 2008

Jag blir ovän med duschen. Den ger mig en minimal stråle och vatten på golvet i badrummet. A blir däremot vän med den, han kommer på att man måste vrida på munstycket också. Alla duschar har sin egen personlighet, man måste vara ett tekniskt geni för att förstå sig på dem. Frukosten är både kontinental och brittisk; musli, frukt, juice, kaffe, te, scrambled eggs, bacon, och vita bönor... Jag tar lite av varje, förutom av de vita bönorna. De påminner för mycket om bruna bönor som jag avskyr. På en vägg hänger en TV, just nu visas dagens väderprognos, som förutspår regn på dagen. Vad ska vi göra idag?

Vi går till Whyteleafe south järnvägsstation, där vi köper en dagbiljett för 9 pund. Tåget tar oss in förbi Londons förorter till London Bridge på 40 minuter. Vi byter till tunnelbanelinjen "Jubilee" till Westminster. Jag avskyr underjorden. Tunnlar och spår hit och dit. Människomassor som springer någonstans. Rulltrappor transporterar zombier mellan någonting. Jag känner mig alltid vilsen och förvirrad. Det första man ser när man stiger upp ur underjorden vid Westminster är "London eye" på andra sidan Themsen. Det jättelika pariserhjulet från milleniumskiftet går långsamt långsamt runt. Ett varv tar en halvtimme. Vi är inte intresserade av det, utan går till Westminster Abbey där den store fysikern Sir Isaac Newton är begravd. Det skulle vara intressant att se graven, men inte för 12 pund. Då ska man ha tid att gå runt och se resten också.

K, A, och jag fortsätter till Naturhistoriska museet, J avviker för att handla. Till museet är det inget inträde, vi tar och har tid på oss. Det första man ser när man kommer i den mastodontiska byggnaden är ett enormt dinosaurieskelett. Tiden är väl använd i ett intressant museum med fossiler, ekosystem, djursamlingar, och mer. Mer finns på deras hemsida som finns bland länkarna. Djursamlingar är inget att uppmuntra men de är väl från den tid då det var populärt att hämta hem exotiska djurarter. Utomhus är en "Wild life park", det är sent på säsongen och inte mycket att se. Restaurangen har stora portioner, jag får ta en barnportion till lunch.

Efter museet vill vi ha en öl och går i lätt regn ner till Chelsea. Vi frågar en man efter en pub, "Chelsea Potter" rekommenderar han: "George Best var där ofta och drack öl". För den som inte vet så var George Best en gudabenådad fotbollsspelare på 1960-70 talen. Han drack för mycket. Puben är trevlig, men det finns inget på puben som tyder på att mannen har rätt, och vi nöjer oss med en öl. Sedan är vi hungriga och går till en fin restaurang vid Sloan Square. Kycklingleversalladen är inte lika fin, levern är lite väl röd för min smak.

Det är rusningstid och tunnelbanetåget är fullsatt. A och K klämmer in sig. Jag blir kvar på perrongen, ensam i storstadsdjungeln. Det dröjer två minuter till nästa tåg som är tomt. Det är skönt med en egen kupé. Vi sammanstrålar med J vid London Bridge. Hon har hittat vad hon skulle köpa. Vid St Martin in the Fields, kyrkan vid Trafalgar Square, träffade hon också på prins Charles med fru, dvs prinsen av Wales och hertiginnan av Cornwall. Lämpligt med tanke på vår resa till Wales.

Länkar
The London eye
Westminster Abbey
Isaac Newton
Natural History Museum
George Best
St Martin in the Fields
Prince of Wales