Mörka moln täcker himlen. En av våra planer är att gå upp
på Lanjektjåkkå från Nasasvagge. Det sägs vara
rätt lätt därifrån. Vi hoppas på bättre väder och vandrar upp
mot Nasasvagge. Halvvägs upp stöter vi på en renflock.
En stor hanne studerar oss misstänksamt och ovänligt,
och sänker huvudet. Sedan börjar den springa mot oss,
med full hastighet. 200m, 100m 50m, 20m, plötsligt byter han
riktning 180 grader och spinger tillaka till varifrån han kom.
Han verkar mycket nöjd med att ha lyckats skrämma oss med sitt
skådesepel. Vi fortsätter upp längs jåkken från Nasasjaure.
Det börjar regna och molnen sänker sig.
Ett renstängsel blockerar vägen, men många vandrare före
oss har delvis förstört det. Vi kliver enkelt över det.
Vi hittar Nasasjaure, molnen ligger lågt över sjön, och vi
följer strandkanten. Det är inte mycket som syns i övrigt.
Lunchdags med varm soppa, det smakar gott. Det regnar, vad gör vi?
Vänta på bättre väder och prova Lanjektjåkkå i morgon?
Matförrådet, den steniga marken, bestämmer åt oss. Vi fortsätter.
Nasasjaure försvinner i dimman bakom oss. Det går nedför,
det får bestämma riktningen mot Mielätno. Inom kort kommer vi
under molnen och vi kan se den meandrande Mielätno.
Vackert, det är något speciellt med dimma, naturen ser mjukare
och annorlunda ut. Regnet ökar i intensitet. Vi går över myrar
och genom en del vide ner till bron över Mielätno.
På andra sidan är det relativt plant, marken täcks av ris och gräs.
Vi hittar Alkastugan inne i videsnår vid Alkajaure.
Någon vänlig själ har lämnat död vide till att torka inne i stugan.
Vi har snart en värmande eld i kaminen. Vi hänger våra våta
saker runt den. Det är skönt att vara inomhus i värme, vi kan
höra hur regnet knackar på. Vi släpper inte in det.
Kommentar:
I november 2001 brändes stugan med avsikt, den hade förfallit.
Samma sak med Njåtjosstugan i Njåtjosvagge.
Bron över Mielätno raserades av vårfloden 1996 eller 97,
men 2007 var den användbar igen.
|