Regn och åter regn, samt dimma. Hela dagen. Vi ser knappt över till andra sidan av sjön. Vär tänkta utflykt ställs in. Vi gnäller på fjället Kåtoktjåkkå och kallar det för "Kåt och tjock". Trams. Men det ska vara relativt lätt att gå uppför. På andra sidan dalen finns bak molnen Skaitetjåkkå, som är mer besvärlig. Vi håller oss mest inne i tältet, och lyssnar på ljudet av regn som slår mot tältduken. Vi spatserar längs sjön, men det är inte riktigt väder för det. Det är blött, stenigt, och halt. Läser i boken, värmer soppa, äter. I hopp om bättre väder gör vi planer för morgondagen. Vi vill inte gå över passen i moln, och inte heller återvända och gå en annan väg.

Vi beslutar oss för att försöka med passet (1404 m.ö.h) mellan Skaitetjåkkå och Unna Stuollo. På den nya kartan saknar passet ett namn, men på min äldre karta heter dalgången Kaskavagge. När vi såg upp dit i går såg stigningen snäll ut och högre upp syntes ett snöfält. Tiden kryper fram och regnet strilar ner. Jeknajaure är i böckerna beskriven som medelhavsblå. Idag är den jämngrå och ser kylig ut. Vi gör en stenutflykt, och försöker hitta så många olika lavar som möjligt. Dimman har gett sig. Tungan av snöfältet i Kaskavagge syns på andra sidan sjön. Vi somnar tidigt till ljudet av regn som slår mot tältduken.