Det är fortfarande varmt i stugan. Är det från den falnade elden, eller kan det vara solen? Det är solen! Vi tvättar oss själva och lite kläder i sjön, kläderna lägger vi på tork på taket till stugan. De torkar snabbt i solskenet. Vi samlar död vide och lägger in det i stugan för nästa besökare. Vi ger oss iväg och följer västsidan av Alep Sarvesjåkkå, lättgånget och vi passerar snart Rissajåkkå som idag är en rännil. Det är bara att traska över. Vid Tjågnåriskaite tar vi riktning mot Njåtjosvagge. Det är en svag uppförsbacke, lite brantare när vi följer den nästan tomma bäcken Tjågnårisjåkkå upp mot Njåtjosvagge. Vid sjöarna Tjågnårisjauratj and Skiejakjauratj går vi på gräsängar öster om dem. Från krönet till den V-formade dalen Njåtjosvagge är en utsikt över dalen med sina tre blågröna sjöar, utsikten är värd en paus.

Njåtjosvagge sägs vara en av Sareks vackraste dalar, vi säger inte emot. Östra dalsidan är relativt lättvandrad, men på några ställen är det mycket stenskravel. Den västra sidan verkar brantare och stenigare. Vi tar den östra sidan och går utmed sjöarna Alep, Kaska, och till slut Lulep Njåtjosjaure. Fjället Tsatsa ser ut som en chokoladpyramid med vita gräddsträngar längs sidorna. Förutom stenskravel här och där är det bra att gå här. Efter sjöarna öppnar dalen sig, jåkken från sjöarna faller i ett fint vattenfall. Vi beslutar oss för att följa jåkken, vilket visar sig vara ett dåligt beslut. Det är mycket blött, sankt, och vide. Det är sannolikt bättre att gå högre upp. Vi tar oss upp till bron över Luottojåkkå. Solen förbereder sig för nattvilan, och vi gör detsamma vid bron.