Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag10: 30 augusti, Padjelantaleden (Bäck från Ahkka) - Änonjalme, 6 km

I år har jag skaffat ett av dessa uppblåsbara liggunderlag. Hitills har jag sovit gott på det, men inte inatt. Kanske jag blåst upp det för hårt? Jag är trött redan när vi ger oss av till leden. Vi är inte långt från Vuojatädno, den syns inte än, men den hörs. Den låter mer och mer och till slut kan vi även se den. Den är alltid mäktig att se så här ovanfrån. Den dominerar vyn från söder till norr där den slungar sig ut mot Áhkkájávrre. På håll ser bron över den ut som en tunn tråd. Ner till älven går leden genom björkskog, den sista biten är brant. Som vanligt är det fascinerande att se vattnet forsa fram under bron. På andra sidan är en mindre sidofåra som man går över på en träbro. Stigen fortsätter genom fjällbjörkskog till Akkastugan. Det är uppför, lerigt, och stenigt. Vi brukar pausa vid ett litet kärr där vi normalt kan sitta på klippor som ligger ovanför vattenytan. I år täcks klipporna med vatten.

Vid Akkastugorna går en ensam man mellan stugorna utan att säga "Hej" till oss. Runt stugorna har man skogat och man ser ner till sjön. Från stugorna är det nerför till Änonjalme, stigen är här bättre. Vi kommer fram till kaféet i Änonjalme vid lunch. Kaféet är en träbyggnade med veranda och utsikt mot båtbryggan och sjön. Värdinnan serverar rökt röding och glödkaka, sedan kaffe med kaka för 110 SEK. Jag köper små väskar av renskinn som presenter. Vi får höra att stigen till Vuojatädno ska spångas. Fler vandrare anländer, bl.a. ett österrikiskt par med tre siberianhuskies. De hade planerat att gå Padjelantaleden, men eftersom hundar inte är tillåtna i nationalparkerna var de tvungna att vända vid Kisurisstugan. De ska försöka gå norrut istället. När båten närmar sig går vi ner till båtbryggan. Det är ovanligt mycket vatten i den regulerade sjön, den reglerade bryggan är nästan i sitt högsta läge. Det tar 80 minuter via Vaisaluokta till Ritsem. I Ritsem sneddar vi genom skogen upp till vandrarhemmet, där receptionen har flyttat in i ett eget hus. Vi får vänta en stund innan det öppnar. Det verkar vara den lokala befolkningen som sköter det, mannen verkar ännu inte van vid proceduren. Vi får vårt rum, en dusch och rakning så är vi tillbaka till det normala.

Bäcken

Vuojatädno

Broarna

Stenig stig

Kärret