Vi vaknar till en av de sällsynta dagar då solen skiner från en nästan klarblå himmel. Det finns inga moln på Áhkká och Sarektjåhkkå. En morgon att sitta en stund, vara lat, och njuta av ögonblicket. Till slut måste vi ge oss av, och följer bäcken upp till kärret som är dess ursprung. Vi går rakt över kärret till en torrare plats. Vi följer sluttningen av Gássavárásj till dess vi ser renvaktarstugan. I söder är en stor slätt, troligen ett delta för bäckarna från Suottasjjiegna vid snösmältningen. Nu är det plant, torrt, och bekvämt att gå på. Vi korsar den och går upp på den gräsbevuxna sluttningen mot Suottasjjiegna med syfte att vinna höjd. Vi har ännu inte bestämt om vi är lata och går runt Niják eller inte lata och gå genom Nijákvágge. Det visar sig att Suottasjågåsj är ett hinder. Den är strid och djup, den inbjuder inte till att vadas här uppe idag. Vi bestämmer oss för att vara lata och går ner till slätten igen där bäcken är utspridd i flera armar och lätt att vada. Vi fortsätter mot sadelpunkten vid höjden Suottasjvárátja. Från höjden är en fin vy ut över Gássaláhko med dess myller av småsjöar. En fin plats för lunch.

Vi latar oss i solskenet, tiden går. Vi är så lata så vi tar en middagslur, och sedan en fotoexkursion. Vi blir ännu latare och bestämmer oss för att ta det lugnt och gå runt Niják. Trots att sommaren snart ska gå över i höst är det en del som blommar, t.ex, smörblom, fjällfibbla, och ormrot är rikligt förekommande. Vid bäcken från en liten glaciär växer fjälltimotej. Den vita polarullen brer ut sig som en snölega. Under Niják är spår av lämmel. Småvägar i gräset löper hit och dit i ett oordnat mönster. Vägarna är tungt använda, vi nästan trampar på de små söta varelserna där de springer framför våra fötter. De skriker argt åt oss "Håll er undan från våra vägar!!". "Ursäkta" svarar vi, men då har de redan sprungit ner i någon håla. Vi kan titta upp igen, och kan då se Gisuris som det dominerande fjället framför oss. På ängar rundar vi Niják och kommer in i Ruohtesvagge. Runda låga åsar, med små bäckar som blodådror mellan dem, sträcker sig ner i dalgången. Solen närmar sig horisonten i Sierggavágge. Långa skuggar skapas. Vi stannar på en gräsmatta med en bäck och en stor sten. Nedanför oss är några små sjöar. Låvdak målas ljusrött av den nedåtgående solen. Fågelskrän hörs från sjöarna. Kylan kommer krypande. I norr vaktar Áhkká, vi kan tryckt stänga om oss i tältet.