Vandringar i Sareks nationalpark och dess omgivningar, 1981-2007
| 1981 | 1982 | 1985 | 1986 | 1987 | 1990 | 1991 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2007 |
Dag2: 22 augusti, Jiertajavrre - Vuosskeljavrre, 10 km

Det regnar under natten, när vi vaknar vid sju är det mulet och uppehåll. Jag gör en kort utlfykt i skogen för att se om det finns något som blommar, men tyvärr utan att hitta något. Vi packar ihop och går tillbaka på grusvägen fram till renhagarna, här börjar stigen som går genom björkskogen upp på kalfjället. Stigen verkar mer vältrampad i år än förra gången vi gick här 1995. Här och där använder vattnet stigen som bäckfåra. Nylagda mindre broar av runda träribbor ligger över småbäckarna. Renskötarna använder små mopeder, vi antar broarna är för dem. Vi kämpar i uppförsbacken. Vid ett kärr försvinner stigen, vi väljer att gå rakt över kärret. Det är inte ett bra val, det blir djupt och vi måste vända. Men det är för sent, min vän fastnar i gyttjan och ramlar när han försöker vända. Med gemensamma krafter lyckas vi dra upp honom, blöt och brun av gyttja. Han torkar snart. Nu ser vi att stigen går vid sidan om kärret. Framför oss i stigens förlängning är sockertoppen Slugga. Bakom oss kan vi mellan björkarna se sjön. Efterhand blir björskogen glesare.

Där stigen lämnar björkarna och går ut på kalfjället försvinner den. Här lämnar vi den och vandrar genom den sista strimlan av björkskog upp på slänten till Vuosskelvagge. Vi går över en del smala strimlor av blockmarker, i övrigt är det hedmarker. Österut är en vidsträckt utsikt mot sjön Bietsavrre. Efterhand blir det mer stenigt, men fortsatt lättgånget. Vi går över kullen med höjden 1016. Från kullen har vi 360 graders utsikt, i norr och söder begränsade av fjäll. I söder dominerar Skanatjåhkkå, framför är den vertikala väggen i Gäbnasjgåhpe. Nedanför är några småsjöar. I norr dominerar Hallji, även där några småsjöar. Västerut, framåt för oss, är större sjöar med Vuosskeljavrre som den närmsta. Långt bort skymtar Ahkka. Vi går nerför höjden bort mot östra änden av Vuosskeljávrre. Där bäcken som är tillflödet österifrån är en grusstrand som andra tycks ha använt som tältplats. Vi tycker den är för utsatt för vatten och vind, istället hittar vi en gräsplätt på en något mer skyddad plats. Det är dock vindstilla, fjällen speglar sig i vattenytan. Vi stör spegelbilden genom att ta ett bad.

Stigen och Slugga

Österut

Vuosskelvagge

Tältplats